Livet i Tjeckien

I fredags kom Tomas pappa Lasse och hans flickvän Ulla. Deras plan var försenat från Köpenhamn så de kom lite senare än väntat och vi gjorde inget annat än att äta kvällsmat den dagen. Jag gjorde bramborachky för första gången. Det är potatispannkaka som görs på riven potatis, ägg, mjöl, vitlök, mejram, salt och peppar och är en specialité i Tjeckien. LIte nybörjar- misstag blev det men det gick att äta.

På lördagen tog vi bussen fram på stan. (Ni som tycker att vi Lidköpingsbor har lite konstiga prepositioner kan läsa till stan istället för på stan). Vi gick till torget och slottet och sedan tog vi en kopp kaffe. När det var dags för lunch bestämde vi oss för att gå på basket på kvällen och insåg att det inte var någon idé att åka hem emellan så vi tog en lång lunch och direkt till basketen. Där träffade vi Paul och det visade sig att han fyllde år och undrade om vi ville följa med till Birdies för kvällsmat efteråt och det gjorde vi. Det blev en lång dag då vi åkte hemifrån kl 11,20 och barnen somnade gott när vi kom hem vid 22 och sov länge på söndagen.

På söndagen spelade grabbarna squash som vanligt och Lasse var med. Tomas lyckades skada knät och spelade inte så länge. På eftermiddagen gick vi en promenad och igår måndag följde jag och barnen med in till Prag för att säga hej då!

I fredags när Albin kom hem från skolan så ville han åka och spela badminton. På tisdagen samma vecka var skolan på H-Centrum och spelade och han tyckte det var så roligt. Tomas och Linnea hade åkt in till Prag för att hämta Tomas pappa Lasse och hans Ulla.
Klockan var 13,30 och jag tyckte det blev lite sent för jag hade en del att göra innan jag skulle hämta gästerna på stationen. Jag lovade i alla fall att jag skulle ringa och höra om det fanns plats och det gjorde det klockan 14. Vi gjorde en snabbpackning och åkte dit. Albin var jätteduktig och slet som ett djur. Jag är ju ingen stjärna på badminton och eftersom Albins bollar ofta gick utanför plan (men vi hade bestämt att ta de bollarna också) så fick även jag springa en hel del. Jag tvivlar på att det var sista gången som vi spelade badminton för jag uppskattade det nog nästan lika mycket som Albin.
Det blir nog till att gå till affären och köpa ett billigt set som vi kan ha i trädgården i vår!

Idag när vi åkte fram till teatern var det underbart skönt väder. Sådär så man känner för att sätta sig intill solväggen invirad i en filt. Efter teatern åt jag och Linnea lunch och väntade på att Albin skulle komma hem. Termometern visade 10 grader i skuggan och 24 i solväggen. När Albin kommit hem blev det fruktstund och vi skulle gå till återvinningen med skräp. På med vårskorna, inga mössor och vantar och Linnea tog på sina solglasögon. Här ska lapas sol!

När vi kommit runt hörnet var det inte så mycket vårkänslor kvar. Det blåste iskallt, solen gick i moln och vi frös hela vägen till och från återvinningen. Väl tillbaka visade termometern inte mer än 12 grader i solen... tji fick vi!

Idag har Albin varit ledig från skolan (fredag) för i Tjeckien slutar höstterminen idag och på måndag börjar vårterminen!
Eftersom Albin älskar att bowla så hade jag lovat honom att göra det och vi frågade Katarina, Jakob 5 år och Lukas 3 år om de ville följa med. Vi tog bussarna fram till Hypernova som är en stor mataffär och i källaren där har de bowling med 18 banor. Vi kom lite tidigt och barnen fick leka på en lekplats som finns i deras fik. Kl 10 hängde vi på låset till Luka Bowling. Bowlingen gick bra (Albin började med en strike) och vi hade jättekul och sedan gick vi upp till fiket igen och käkade lunch och barnen fick leka en timma till.
När det var dags för Katarina och barnen att åka hem till hunden så skulle vi fortsätta fram till stan för att hämta Tomas telefon. (som vi har låst upp för att den ska funka i Tjeckien också, vi har bara haft den när vi rest hem till Sverige). Först lovade jag barnen att vi skulle gå in till Hypernova och köpa lite godis till helgen. Det gick också bra ända tills vi kom till kassan.
Samtidigt som vi gick ut igenom sensorerna (som finns vid varje kassa) gick en dam in och man får ju inte gå in den vägen och då började det tjuta. (Sensorerna ser ut som sådana de har vid utgångarna i klädaffärer för att man inte ska stjäla något. Säkerhetsvakten kom och kassörskan förklarade för honom att damen gått in och att hon trodde det var därför men vi fick ändå prova att gå ut allihopa en gång till och då tjöt det när Albin gick igenom.
Jag frågade honom om det var något godis han glömt att lägga på bandet och kanske stoppat i fickorna för att han inte orkade bära det men han nekade hela tiden.
Vakten tog med oss till en tom kassa där vi fick prova igen. Det tjöt igen när Albin gick igenom. Vi tog av jackan och provade- ingen lycka. Tog av tröjan- ingen lycka. Nu hade han bara jeans, t-shirt och skor på sig. Vi kollade fickorna- inget där heller. Vakten frågade om kläderna var nya och det var de inte. Han kallade på en vakt till som bad honom ta av sig en sko och när de drog igenom den så tjöt det.
Är kläderna nya? frågar den nya vakten.
"Nej" svarar jag igen.
Han drar skon på bandet på kassan och nästa gång han provar tjuter inte skon längre och vi kan ta på oss och åka. Vakten klappar Albin på huvudet och frågar om han är OK och det är han.

Förra veckan åkte Linnea skidor till och med torsdagen när vi var iväg på skolresan. När Albin åkt till skolan på fredagen sa Linnea att hon ville åka inlines. Eftersom hon inte har några och därmed aldrig har åkt inlines sa jag att hon fick låna Albins. Sagt och gjort, det var åtta plusgrader och sol så vi satte på henne alla skydd och fyra nummer för stora inlines och det gick JÄTTEBRA!

När söndagen kom var det dags att åka skridskor. Albin åkte skridskor i konståkningsklubben här i Pardubice i höstas men tyckte inte det var så kul och ville inte fortsätta, men nu frågade Paul och Zuzi om vi ville prova en ny skridskoskola i Chrudim ca 2 mil bort. Linnea ville och vi for dit tillsammans med en tjej från Skottland, två töser från USA och Wendy hälften tjeck-hälften australiensare. Även detta gick mycket bra och Wendy som åker bra fick till och med Linnea att försöka sig på piruetter. Det verkar som om vi kommer åka till Chrudim varje söndag ett tag framöver.


                                                                                        

Så heter området där vi var på skolresa/skidresa 20-24 januari.

Mimmis hyresvärd Dana jobbar som lärare på skolan och skullle åka dit med sin klass och frågade om vi svenskar ville följa med. Tyvärr fanns det ingen snö där vi bodde men det gick att åka buss ca 1,5 mil varje dag till en annan skidby där det fanns snö. Så varje förmiddag åkte vi skidor. Albin lärde sig att åka själv och tog de blå backarna helt utan problem.
Linnea kom så långt att hon själv kunde gå upp en bit i backen, vända och åka ner. Inte illa för en tös som är 4 år att gå med pjäxor och skidor upp i backen. När hon kommit på hur man skulle göra så ville hon inte sluta. (Det var också Albins största problem- att åka hem).
Dana hade 24 elever med sig  som var 8 år och till sin hjälp hade hon två studenter. Hon gjorde det mesta själv och passade upp på ALLA, även oss svenskar. Hon hjälpte mig att bära barnens skidor, hon lastade på ALLAS skidor på bussen, såg till att alla hade mellanmål, serverade oss dricka vid borden när vi satt och åt och det tycker jag säger en hel del. Vi var 6 vuxna på 7 barn (vi svenskar) och hon hade 24 barn att ta hand om men ser ändå till att vi har det bra.
De första två dagarna hade vi otur med vädret för regnet öste ner men de sista två dagarna var riktigt fina. Linnea och Albin gick en dag i skidskola och sedan åkte de på egen hand.




                 
Skidskola                          Linnea                             Albin                                

I natt har tandfén varit här och tagit Albins 7:e tand ur glaset och han fick en tjugokorunas av henne.

I går morse visste jag inte ens att Albin hade en lös tand till men när vi kom hem från skolan så sa han att nu är den jättelös! När jag tittade hade han dragit så mycket i tanden att det blödde en hel del. Han vill så gärna tappa tänderna för att få lite pengar av fén. Två timmar senare kom han med tanden i handen.

I helgen upptäckte vi dessutom att han börjat få två nya tänder i överkäken vilket vi är glada för. Han har tappat fyra framtänder i rad i överkäken och den enda frukt han äter är äpple. Ingen lätt uppgift som ni kan förstå, så jag måste skära dem i mindre bitar. Nu hoppas jag att han får nya tänder innan han tappar nästa!

Igår var vi på barnkalas hemma hos Oscar som fyllde 3 år. Han är en himla mysig kille som kommer med störtsköna kommentarer. När Robban skulle gå önskade han Oskar en trevlig födelsedag och då svarar han. Tack, det samma!

Vi åt hembakta kanelbullar och jättegod tårta.

(Tomas var med ett par tjeckiska jobbarkompisar och åkte slalom hela dagen. Han blev tillfrågad och chefen sa ja så han tillbringade hela dagen i skidbacken.)

I måndags kväll hade vi årets första styrelsemöte i skolföreningen. Det var mycket att prata om och diskutera och Tomas åkte på hockeyträning när jag kom hem.

Igår kväll hade vi APT (arbetsplatsträff) jag och de två Katarinorna. På dessa möten diskuterar  bl.a. vilka dagar jag som vikarie ska jobba, vilka aktiviteter man ska (simning, skridskor o.s.v.)

Idag ska jag hem på lunch hos Leanne kl 12. Det är den skottska tjejen som var hemma hos mig i förra veckan på lunch. Det blir en snabbis för Albin slutar skolan kl 13 och bussen brukar vara här och lämna av honom 13,15.
 
Ikväll kommer Jakob och Lukas ett par timmar medan föräldrarna är på tjeckiskakurs och imorgon ska jag vikariera på skolan så den här veckan bara rusar iväg.
Fredag kväll åker Tomas och Albin på hockey och på lördag kväll ska vi åka till arenan igen för att gå på basket.

På söndag har den tjeckiska skolan ordnat en skidresa till Orlickych Hora som ligger 60-70 km från Pardubice. Vi blir 16 svenskar som åker med och kommer hem på torsdag nästa vecka. Som det är nu finns det gott om snö där men det ska tydligen bli sol och 8-9 plusgrader i helgen så vi vår väl se hur mycket skidåkning det blir. Det ska bli skidåkning kombinerat med skolarbete men än så länge vet vi bara vad det kostar, när vi ska åka och när vi kommer hem. Eftersom Dana som bjudit in oss inte pratar engelska så vet vi i nuläget inget annat. Detta är en av de saker som är så spännande med att bo här, man lär sig verkligen att inte ta för allvarligt på saker och ting och man rycker på axlarna och tänker: Det ordnar sig!
Hade detta varit i Sverige så hade jag nog haft magsår vid det här laget. Inte veta något om resan, inte börjat planera packning eller tvätt, inte veta hur vi ska bo, tar de kort eller måste vi ta ut pengar innan vi åker, vem ska vi betala till, vad finns att göra för barnen om det inte finns snö...

Nu sitter jag här och dricker kaffe och filosoferar om annat men det känns ganska lugnt, jag har ju hela helgen på mig...

En av Linneas favoritsysselsättningar är att pärla, alltså pärlplattor, halsband m.m. Redan på dagis vid 1,5 års ålder satt hon och pärlade. Det första hon sa när hon kom in på dagis var:
 Ärla!
Nej, svarade fröken snällt, vi äter frukost först, sedan kan vi pärla!

Dagispersonalen informerade mig om att när man är 1,5 år så är det mycket ovanligt att man kan pärla så små pärlor och trä dem på en så tunn tråd som Linnea gjorde. Hon kunde sitta där hur länge som helst.

Idag var det dags att göra armband med fyrkantiga pärlor med tryckta bokstäver. Det skulle stå: från Linnea till Sara. Jag visade henne vilka bokstäver som skulle vara med och hon skulle göra detta själv och jag satte mig vid datorn. Då hände det som jag väntat på ett par år.

MAMMA! JAG HAR EN PÄRLA I NÄSAN!

Följt av ett gallskrik. Vad tänker man då som mamma? Varför i h-vete var du tvungen att stoppa upp en fyrkantig pärla? Samtidigt som man hör sig själv säga:
-Såja lilla gumman det är inget farligt.

MEN DET GÖR ONT!

-Jag vet lilla gumman men vi får snart ut den ska du se!
Man tittar upp i näsan och till stor glädje kan man se den. (Det är förstås lättare att få ut den om den inte sitter så långt in).
- Nu tar vi ett papper så snyter du dig så hårt du kan så kommer den snart ut.
Det krävdes bara två snytningar så kom den ut.

Hoppas att hon blev så avskräckt att hon inte stoppar in fler saker i näsan. Själv har man ju varit hos doktorn och tagit ut skumgummikuber ur näsan så hon har ju lite att brås på!

Idag hade jag de svenska tjejerna hemma på lunch, vi åte lite sallad och macka. Det var inget planerat utan i tidsags kväll kände jag att det var dags att hitta på något så jag sms-ade tjejerna och bjöd in dem på lunch.

Igår, onsdag, när jag lämnade Linnea  på dagis så träffade jag en mamma som jag brukar småprata med. Hon pratar med engelsk accent så jag förstod att hon inte är från Tjeckien. Har tänkt flera gånger att jag skulle fråga om hon ville ta en kopp kaffe men det har aldrig blivit av så jag frågade om hon vill komma på lunch och det ville hon.
Det visar sig att hon är från Skottland och hennes man jobbar på Foxconn här i stan och hon känner bara en tjej till som också är från Skottland. Hon var väldigt sugen på att träffa fler engelsktalande människor. Det kan bli väldigt ensamt om man inte jobbar och dessutom inte känner någon som talar samma språk. Hon heter Leeann, hon är jättemysig och har lätt för att prata.

Ja, då har man provat tandläkaren också. Tappade en bit av en plomb för ett tag sedan (ganska länge sedan faktiskt) och skulle egentligen gått dit tidigare men det var ju det här med tummen igen...

Några dagar innan vi åkte till Sverige kände jag att att allt inte stod rätt till och idag hade jag tid där. Jag var lite tidig men tänkte att det gör ju inget för jag kan ju sitta i väntrummet och läsa tidningar under tiden, ja i alla fall titta på bilderna. Tji fick jag, där fanns inga tidningar och det var mer en korridor än ett väntrum och det fick väl en svag 1:a på en mysskala på 1-10. Det var de mjuka fåtöljerna som drog upp betyget lite. Det kändes som att sitta i den gamla delen av sjukhuskulverten på sjukhuset i Lidköpng. Kanske inte så många som varit just där men ni kanske kan ha lite fantasi och föreställa er?!
När jag gick in och stängde dörren ser jag till min fasa att dörren på insidan är VADDERAD. Jösses tänkte jag och tog ett djupt andetag och när jag tittar in ser det precis ut som en vanlig tandläkarmottagning. Tandläkaren var jätteduktig och trots en lagning på nästan en timma så kände jag ingenting. Hit kan jag ju till och med skicka Tomas "tandläkarskräcken" Johansson.

Ja, då var träningsåret 2008 invigt. Spelade tennis i ondags och i morse. Tomas tyckte det var okristlig tid att vara i tennishallen klockan 08,00 men det var fullbokat och inga andra tider att välja på. NU känns det skönt att vara hemma klockan 11, duschad och klar.
Albin och Linnea har varit med de här dagarna och Albin vill själv börja spela. När vi samlar in bollarna får de vara med och slå några slag. Jag får nog boka ett par tider med tennistränaren Jan åt Albin så får vi se om han tycker det är kul och vill fortsätta. De har gruppträning för barn på kvällarna och då kanske han kan vara med på det i stället. Blir lite billigare så.

Hade tänkt vara med på inlineslopp i Prag i år igen. Det är den andra helgen i maj så det börjar snart bli dags att träna inlines om man ska förbättra sin tid från förra året. Så Åsa, om du läser detta, sätt på dig skrillorna och boka flyg till Prag så kör vi ett race igen! (Det var jag och Åsa som åkte förra året)

 Katarina Gustafsson kunde också tänka sig att vara med, så även Tomas. (ha ha Katarina, nu kan du inte dra dig ur!)  Är det någon mer som känner sig sugen på ett inlinesrace i Prag så är det bara att höra av sig. Jag kan fixa boende och bokningar! (Det finns även maraton samma helg om inlines inte passar).

Gå gärna in på www.pim.cz och kolla där finns all info.         
                                                                                 


        Hemkomst från förra årets inlinestävling i Prag.                         
                                                                                                                           

Eftermiddagen började bra med vinst i hockey Sverige-Tjeckien. Junior-VM går här i Pardubice och vi hade biljetter till denna match. Niklas Wikegård var en av de första vi träffade på och jag ville ha en autograf men fick inte fråga, för min mesige sambo tyckte jag skulle vara pinsam då. Istället gick vi och tog en öl brevid honom där han stod och pratade med några andra kommentatorer.
Jag skulle tippa på att det var lite mer än halvfullt i arenan som tar nästan 10 000 personer och vi var ca 40 svenskar totalt så vi fick skrika hejarramsor tills rösten försvann. Det blev inte så många sånger vid bordet på kvällen av den anledningen.
Har inte sett det själv men vi var tydligen med i TV! (SVT 1)
Efter matchen träffades vi hemma hos Katarina och Jonas. Vi var 15 vuxna och 7 barn. God mat och himla kul hade vi. Vi gick och lade oss vid 2,30 ungefär så dagen efter gjorde vi inte så många knop.

                                                                                 

Vi bodde två nätter på Tropical Islands när vi åkte hem från Sverige. Det ligger 7 mil söder om Berlin alldeles vid motorvägen. Det är en gammal zeppelinar-hangar som man byggt om och det är 25 grader varmt i luften, luftfuktigheten ligger på ca 60% och de har flera pooler ca 30 grader varma. Där finns europas största tropiska regnskog inomhus och man bor i tält. Enda nackdelen var att Tomas var sjuk. Han hade feber sedan två dagar redan när vi kom och tillbringade första natten på toaletten. Sedan låg han till sängs hela lördagen medan vi andra roade oss kungligt. Albin sa:
 "Mamma, det  här är det bästa hotellet i hela världen"!

I söndags, dagen före nyårsafton gav vi oss ut i kylan och åkte de resterande 38 milen hem till Pardubice.



                                                            

Första bilden har Linnea tagit.


                                         

Vi hade en snabbvisit hemma i Sverige i jul. Vi har ju hyrt ut vårt hus och därför skulle vi bo i min kusin Annelies källare. Det känns som om det hela började sent den 23:e och vi var sena ända till den 27:e när vi åkte hem.

På julafton hade julgröt till frukost med familjen Andersson och Kajsas pojkvän Mattis var också med. Efter frukost kom Tomten och sedan åt vi jullunch. Efter Kalle Anka åkte vi till Birgitta och Bengt-Göran. (Min morbror och moster= Annelies mamma och pappa). Där kom en Tomte till så vi har nog varit väldigt snälla i år!


 
De andra dagarna åkte vi omkring och hälsade på vänner och släktingar och tyvärr är det ju många man inte hinner träffa när det är så kort tid. Vi fick biobiljetter till Arn och barnvakt i julklapp så vi var på bio på annandagens kväll. Jag tyckte den var jättebra. Jag hade hört att det skulle vara mycket våld i den så jag trodde den skulle vara något i stil med Braveheart. Det var ju några huvuden som rullade men mycket mer kärlekssaga än jag förväntat mig. Positiv överraskning.

Vi har haft en jättemysig jul och hoppas att ni som läser detta också haft en bra jul!

Julstress.

Trodde jag skulle slippa det i år eftersom vi åker hem och bor hos min kusin= inte lika mycket att stå i.
Det enda jag behövde göra var att planera packning, paket och diverse presenter och vem vi ska träffa och när under de fyra dagar vi är hemma. Dessutom är jag hemma på dagarna och borde ha all tid i världen. Jag borde dock ha anat oråd efter att ha tillbringat 35 år med mig själv. (Att hoppet är det sista som överger en kanske stämmer). Varför blir det då så här?

1. FRÖKEN FRICK SAKNAR TOTALT ALL FÖRMÅGA ATT PLANERA.

2. FRÖKEN FRICK SAKNAR TOTALT ALL STYRKA OCH KRAFT SOM BEHÖVS ATT FÅ TUMMEN UR DET BERÖMDA HÅLET.

Idag har v i stressat halvt ihjäl oss för att hinna det vi ska. Vi har inte hunnit halvvägs ännu och ändå sitter jag här och hamrar på tangentbordet. Vi har knappt börjat packa, Tomas och Albin har åkt iväg på hockey, jag borde ha tvättat mer kläder ... För att ni ska förstå hur illa det är så skickar jag med en bild: