Livet i Tjeckien

Barnen växer och jag vet att det var länge sedan många av er såg dem så jag lägger ut lite bilder.


                   
                   Linnea tar kort på sig själv.


                  
             "Scones-bak"                   "Badtjej eller              "Roman och Linnea"
                                                         rymdvarelse?"

Bilder på Linnea var svårt att välja för det var så många fina men Albin springer iväg så fort man vill ta kort så här fick man leta.

          
     "Pilbågs-skjutning"               "Prag"                  "Favoritdrickan på Fajn"

                             
                           "Skolavslutning"      "Hundens bästa vän"

I morgon åker vi till Italien. På vägen dit övernattar vi i Ljubljana, bor en vecka i Sembo-lägenhet i Bibione i Italien och på vägen hem en övernattning i Salzburg. Vi kommer tillbaka den 3:e augusti.

I söndags kväll började Linnea att klaga över ont i örat och på natten blev det inte många timmars sömn. Dagen efter gick jag ut på internet och kollade lökomslag, tänkte att man kanske kunde mota Olle i grind. Hon var så söt där hon låg på soffan med två varma strumpor med lök under en mössa.

                                    
På kvällen var det Albins tur att få ont i örat men han har som tur är sovit bra under natten. I morse åkte jag in till sjukhuset med båda barnen för att se om de skulle få pencillin eller inte. Albin fick droppar och ett recept på pencillin som vi kan ge honom om det skulle bli värre. Vi avvaktar och ser om det behövs längre fram eller inte för som det är nu är det ok. Linneas inflammation var på tillbakagång så hon fick varken droppar eller PC. Skönt!
Lite synd är det ju att de inte ska vistas i solen för mycket och inte bada och få vatten i öronen med tanke på att vi åker på solsemester till Italien på fredag men men, det kunde varit värre...

Ja, då var det dags för familjens andra svullna fot på en dryg vecka. I onsdags eftermiddag gick jag ut på gräset för att hämta mina tofflor som låg vid solstolen och lyckas trampa rätt på en geting som sticker mig i tån. När jag lyfte foten satt getingen kvar så jag viftade bort den men gadden satt kvar. Upp på övervåningen och hämtade pincett och fick ut den utan problem. En stund senare skulle vi träffa vänner på restaurang och jag satte på mig tofflor för foten hade börjat svullna lite men det blev inte mycket värre.
Morgonen efter var den lite mer svullen men då hade barnen kalas och vi var tvugna att handla och fixa med det så jag gick på den mycket och den svullnade mer. På kvällen skulle vi ut på restaurang igen och då svullnade den ordentligt ända upp till knät.
Fredag morgon var den så svullen och öm att jag knappt kunde trampa på den och bestämde mig för att åka in. Jag var rädd att svullnaden skulle orsaka tryck på blodkärl och nerver. Tomas kusin Anders med familj var och häsade på så han skjutsade in mig till sjukhuset.  Det första som händer är att de röntgar foten, 5 finfina bilder och läkaren berättar stolt att den inte är bruten.
Jag var på vippen att svara att den diagnosen hade jag kunnat ställa själv utan röntgen men ville inte verka stöddig. (Hade jag berättat att jag blivit anfallen av ett monsterbi på en halvmeter och vi brottats hade jag kunnat förstå varför man röntgade men men... nu vet jag att jag har ett fint skelett i vänsterfoten)

Helgen tillbringades i en stuga i Hradec Kralove med kompisen Roman och ca 20 personer till, bland annat en röntgensjuksköterska som undrade varför jag hade en lindad fot. När jag berättade vad som hänt skakade hon på huvudet. Inte heller hon kunde förstå varför de röntgat foten. Visade lappen med diagnosen och ordinationen och hon skakade på huvudet igen. Hon tyckte det  var blaj och skrev ner namnet på en salva med antihistamin som jag köpte dagen efter. På några timmar hade  svullnaden gått ner till hälften.
Idag måndag har jag fortfarande ont men den är bara lite svullen så det blir nog bra snart. Tomas fot är efter hans stukning alldeles blå och det ser ut som om tårna ska trilla av när som helst. Eftersom han skadat höger och jag vänster så kan vi stötta varandra rätt bra när vi är ute och går. Det var ju i lust och nöd...

I lördags åkte vi till södra Tjeckien och en stad som heter Cesky Krumlov. Det var ett snabbt infall och en snabbvisit men absolut värt det. En mycket vacker stad med gamla hus och vattnet som flyter mitt i och gör att staden bildar en liten halvö. Kan absolut tänka mig att åka hit igen.

             

                                            

Att följa sin GPS eller inte följa  sin GPS, det är frågan...

(och det är väl nu man skulle haft en klatschig bild av Hamlet med en GPS i handen.)

Ett besök till  en av supportgruppsmedlemmarna hamnade i syd-östra tyskland någonstans efter ett beslut att inte svänga när damen i GPS-en tyckte det var dags att svänga.
I lördags skulle vi åka till Cesky Krumlov i södra Tjeckien. Vi följde vår GPS punktligt tills vi kom till en stad där det var dags för lunch. Hade kollat kartan och det var OK att svänga av. När vi en pizza senare skulle fortsätta vår resa tyckte vår GPS-dam att vi skulle svänga tillbaka samma väg som vi kom men vil ville svänga åt andra hållet. OK, GPS-damen får bestämma och se var vi hamnade...
                         

                 

GPS-kärringen var fast besluten att vi skulle fortsätta denna KORTASTE väg tillbaka till den "rätta" vägen.
Jag stannade bilen och beordrade Tomas att ta en bild av spektaklet och sa att jag kör inte en meter till på denna väg.

"Varför då?" säger han... GPS-en har ju valt den kortaste vägen och det är uppenbarligen denna väg.
Saras svar: "Jag tänker inte backa på denna lilla väg tillbaka genom skogen när vi får möte" (jag hatar att backa, lyckas nästan alltid köra in i något)

En sak var vi i alla fall rörande överens om:

Det är  imonerande att en så liten dam i en så liten låda kan hitta en sån liten väg...

I onsdags skulle Tomas spela squash med några av grabbarna och Tomas och Paul skulle gå till vår bykrog för att ta några öl efteråt. Eftersom Tomas inte är särskilt vältränad och squash är en ganska snabb och krävande sport har jag tyckt att han klarat sig från skador förvånansvärt länge och har varit mycket tacksam att han inte skadade sig innan bröllopet. Dock, i söndags var det dags, då kom han haltande efter ett halvt set med squash och tre öl. Säg hej till:

                   "Herr klumpfot"                   "Herr friskfot"
                     

Viss skillnad eller...

                                          
                                   Kidnappad på järnvägsstationen!

                       
                            
                       Kladrubyhästarna          Hästarnas boll, svinjobbigt!




                                          
                                         Redo för salsadans på torget!


                             
                                      Kidnappning av Tomas hemma!  



                                          
                                    Tomas på torget, ska försvara Sveriges kasse!

                      

När vi kom hem från Prag i fredags eftermiddag hade vi fått nya grannar. 10 rumänska killar mellan 15 och uppåt. Den äldste kommer på kortet nedan och det är svårt att uppskatta ålder men han har knappt en tand i munnen.

På lördagseftermiddagen spelade rumänerna fotboll i trädgården och de var riktigt duktiga. Det finns inget som avgränsar tomterna så de höll till i "vår" trädgård också. Man såg på Albin att han tyckte det såg roligt ut och jag frågade om han ville vara med men  han nekade bestämt.

På söndagen efter kvällsmaten sa han att han ville spela fotboll med dem men visste hur han skulle fråga. Jag sa att han kunde knacka på dörren med fotbollen under armen och säga: Fotboll.
"Jag vet ju inte om de förstår", sa han. "Jag kan ju inte deras språk.
"Ingen fara, fotboll heter samma sak på nästan alla språk och pekar du på bollen samtidigt så förstår de säkert" svarade jag.
Trodde aldrig att han skulle göra det men han kom tillbaka en stund senare och sa att de äter mat och kommer ut och spelar fotboll senare. Det gjorde de också. De spelade i flera timmar och även igår kväll. De har lärt honom trixa, finta, nicka, ta ner bollen på bröstet, på axeln och gud vet vad. Han svettas och haltar men har fantastiskt kul och en av killarna kan till och med lite engelska.
Lillasyster försöker vara med ibland men det märks tydligt att i deras land är det killarna som spelar fotboll så mamma får ha lite förbarmande över henne. Vi spelar ju dessutom på ungefär samma nivå...

                                                            


                                         

I tisdags när alla besök hade åkt hem efter bröllopet åkte jag och familjen in till Prag för att tillbringa tre nätter i en lägenhet vi lånat. Vi hade några saker kvar på vår "att göra innan vi flyttar hem" lista.

Vi kom i väg några timmar senare än det var tänkt  och blev ytterligare försenade när vi på vägen upptäcker att vi glömt kameran. Fick ta en omväg om köpcentrat Palladium och köpa en ny. Tomas var SÅ lycklig. Han har pratat länge om att det är dags att köpa ny. Klockan var mycket när vi kom till lägenheten så vi gjorde inget annat än att gå ut och käka kvällsmat. Sedan satt vi på balkongen några timmar med lite vin. En härlig kväll.

                           
                                             Utsikt från balkongen


Dagen efter gick vi upp tidigt för att ta båten till Prag Zoo. 32 grader varmt och gassande sol men barnen klagade ingenting! Det är bra med tanke på att det är ca 1 mil att promenera om man ska se allt. 

                        
                                                                Bilder tagna från båten.

                                         

På kvällen gick vi en promenad för att ta lite bilder över staden och ända tills vi gick och lade oss vid 23.30 på kvällen satt vi ute på balkongen i shorts och linne i 25 graders värme.

                         

På torsdagen tog vi en vända genom slottet för jag har bara varit där en snabbis sedan vi flyttade hit. Jag och Albin gick upp i tornet vid Karlsbron och sedan blev det vidare promenad genom staden till Petrin för att kolla på rosenträdgården. Det var torrt och mycket hade blommat över men det var ändå vackert. Seneftermiddagen tillbringade vi på en "barnö" där de har en stor lekplats. När det började mörkna på himlen drog vi oss hemåt och hann precis innan himlen öppnade sig och blixtrarna lös upp hela himlen.

                   


På fredagen åkte vi till Andel shoppingcenter ett par timmar innan vi tog tåget till Pardubice. På kvällen åkte vi till Nemosice för att hämta Hudson. Vi var hundvakt till lördag kväll.

Ja, då har man blivit fru Johansson, eller egentligen än så länge, fru till herr Johansson. Har inte lämnat in papper om namnändring hos skattemyndigheten ännu. Hur som helst så hade vi en fantastisk dag!

Jag började med att åka till Birdie där kusinen Annelie bodde. Det var hon som med hjälp av sin mamma Birgitta skulle göra i ordning min frisyr. När den och ett glas med skumpa var klart var det dags för syrran att sminka mig. Tomas var ute i festlokalen och riggade stereon inför kvällen. Tur att han hade lite att göra för han var skitnervös!


                             


                  

En stund senare kom Robban och hämtade mig och körde mig till torget där alla stod och väntade utanför Town Hall. Efter ceremonin blev det gruppfoto på trappan och lite att dricka. Gästerna gick till Birdie medan vi åkte till slottsparken med fotografen.
Väl på Birdie skålade vi och servitrisen slängde en tallrik i marken som jag och Tomas skulle sopa upp.
Middagden bestod av:

Förrätt: Potatis och purjolökssoppa
Huvudrätt: Rumpstek med amerikansk potatis.
Efterrätt: Kaffe och bröllopstårta.
Nattamat: Svensk kôrv med bröd och tjeckisk bramboracky.

När klockan slagit 24.00 hade vi dansat, hoppat, skrattat, pussats och svettats fantastiska mängder och det var dags att åka till hotellet.

Ett stort tack till ALLA!  Till gäster, för alla fina presenter, telegram och mail. Ni hjälpte oss verkligen att få en fantasktisk bröllopsdag!