Bron över floden Elbe

Här i Pardubice är trafiknätet inte utbyggt på ett sätt som klarar trafiken. Broar och vägar är inte så gamla men de är dåliga och de klarar inte av så mycket trafik som det är idag. I början när vi var här var det svårt att förstå men i det här landet har utvecklingen fullkomligt exploderat de senaste åren, inte minst på det ett och ett halvt året vi bott här.

Ska vi åka fram på stan en fredag sitter man i bilkö ungefär 40 minuter jämfört med att ta sig till samma ställe utan rusningstrafik som tar 10 minuter.
När man kommer till ett trafikljus kan det lysa grönt för att åka rakt fram och rött för att svänga t.ex. höger. Problemet är att det bara finns EN fil. När det bara är personbilar i kö så funkar det hyfsat för då får två bilar plats i bredd och de som ska köra rakt kan köra om (även om det blir lite trångt och man inkräktar på motsatt fil) Men eftersom det inte finns någon ringled måste ALL tung trafik går genom staden och när det står en lastbil framför finns det inte plats att köra om. Detta innebär att ingen kan köra rakt fram och ingen kan svänga! Det blir tvärstopp!

Nu har vi som bor i den lilla stadsdelen Svitkov tur för vi kan ta en liten bakväg. Det är nästan som att köra ut på landet, en liten gropig landsväg. Som Ingela sa när vi åkte den vägen förra hösten när de hälsade på: "Vart i helsike är vi nu"?
På mornarna när jag kör barnen till skola och dagis brukar utsikten över Elbe vara fantastisk och jag har tänkt så många gånger att jag måste ta kort varje årstid så jag inte gömmer dessa vackra bilder för långt bak i minnet. Fram till idag har jag inte lyckats. Tyvärr lyckas man sällan fånga ljuset och känslan på bild så som man ser det i verkligheten och så även idag men här kommer ett försök:


                     

Språksvårigheter

Igår (fredag) var Albins klass inbjuden att åka med en tjeckisk klass på julmarknad i Hradec Kralove. Fröken Katarina ringde dagen innan och frågade om vi ville åka med. Jag och Rebecca tog med oss barnen och åkte buss gemensamt med tjeckerna.
När vi svängde av strax innan Hradec blev vi lite misstänksamma men tänkte att det ligger väl i närheten av Hradec men vi åkte igenom den ena byn efter den andra och när vi kom fram var vi i Hradek. Vi följde snällt efter de tjeckiska barnen och kom till ett slott! Vi fick en guidad tur på detta fantastiskt vackra slott och det handlade om hur man firade jul förr i tiden. Även om man inte förstod så mycket av vad som sades var det ändå intressant.

Efteråt gick vi ner i källaren och tog en kaffe och köpte souvernirer. Jag köpte en flaska engelsk slottspunch och Albin en julklapp till Linnea.

Jag vet inte hur många gånger man tror att man ska göra en sak men i slutändan händer en helt annan. Varje gång jag får erbjudande att hoppa på något försöker jag att nappa för det är så kul att se vart man hamnar!

Julfirande på dagis

Kontrast och katastrof är de ord jag tänker på när jag tänker på julfirandet de hade på dagis. Kontrast för att det var så långt ifrån onsdagens mysiga luciafirande man kunde komma och som nästa ord antyder en katastrof!

Det hela började klockan tre på eftermiddagen och man hade samlat Linneas dagis, förskolan i Rosice och även eleverna från Hradec Kralove. (En stad 2,5 mil bort.) Massor av människor, föräldrar, deras föräldrar och syskon. Vi blev visade in i ett rum som var alldeles för litet. Det fanns sittplats till ungefär hälften av oss och resten fick sitta på golvet. Många föräldrar stod i den enda ingången till rummet. Här inne skulle barnen ha lite uppträden med dans, sång och teater. Tyvärr blev det lite långdraget för där satt vi i nästan en och en halv timma medan de andra ungarna som inte uppträdde sprang fram och tillbaka.

I hallen utanför detta rum stod ett litet bord med kakor som vi föräldrar tagit med oss. Från Sverige blev det lussebullar och pepparkakor. Det skulle vara lite typiska julkakor från de olika länderna och den tanken är ju bra. Problemet var att ingen visste när vi skulle äta dessa kakor så de tjeckiska barnen sprang ut och in hela tiden för att hämta kakor att äta. När det är så trångt och många sitter på golvet så blir man trampad på ganska mycket när det är 20 barn i åldrarna 2-7 år som ska ta sig fram och balansera med kakfat. Dessutom har man inte en chans att se något av uppträdet. Alla pratade hela tiden i munnen på varandra så det var inte många som kunde se eller förstå uppträdet över huvudtaget.
Våra barn fick först inte några kakor eftersom vi sagt att vi sitter still och kollar på uppträdet och man väntar tills de säger varsågod. Eften en dryg halvtimma gav vi upp.

Mitt i uppträdandet kommer Klara som är rektor och säger att vi ska gå och ta på oss ytterkläderna. ALLA reser sig mitt i uppträdandet,(stackars barn, tänk dig själv att alla reser sig mitt i ditt uppträde) vi snodde en kaka på vägen och går ner i ett kapprum som är lika stort om en vanlig hall och ni kan ju tänka er när 75 personer ska ta på sig samtidigt i ett litet utrymme utan lampa så kan det inte bli annat än kaos.
Väl ute skulle det tändas några lyktor men först skulle de läsa en saga (eller något) Har egentligen ingen aning för det gick inte att höra och nu hade våra barn efter att ha suttit still i en och en halv timma och fått sockerchock efter alla kakor svårt att hålla sig stilla. De sprang som vildar så vi smög ut genom grinden och åkte till bykrogen för att äta kvällsmat.
Känns faktiskt lite skönt att slippa känna sig tvungen att närvara på detta spektakel nästa år.

Lucia

I går kväll hade skolan luciafirande. Männen i supportgruppen har fest på jobbet idag (13/12) så vi fick byta dag. Det var mysigt  och barnen sjöng jättebra. (särskilt med tanke på att de bara var fem barn och en var sex år).

Efter det fina luciatåget gick vi in i klassrummet och fikade. Barnen hade bakat lussekatter och pepparkakor och en av distanseleverna hade bakat en jättegod mjuk pepparkaka som hemkunskapsuppgift. Albin hade så kul och var helt utmattad när det var dags att åka hem så han grät i över en halvtimma och sa att han inte ville hem. Väl hemma somnade han på stört!

I eftermiddag är det julfest på Linneas dagis så jag och Albin ska snart åka dit. Efteråt ska jag och Katarina ta barnen till vår bykrog och äta kvällsmat. Dels är "gubbarna" borta också slipper vi laga kvällsmat. Skönt!

Böter

För ett par veckor sedan stod min bil parkerad utanför skolan som den gör varje gång jag jobbar. När vi hade rast gick jag och Katarina ut för att rasta hennes hund Hudson. När vi gick tillbaka till bilen stod det 4 poliser i närheten och det verkade sitta lappar på alla bilar, så även på våra. Jag har fått min livs första parkeringsbot!

Här får man inget inbetalningskort utan en liten lapp man ska ha med sig till polisstationen. Idag gick vi dit. Det var faktiskt så roligt att vi kan tänka oss att göra det igen. Dessutom var det så billigt att det skulle löna sig att få böta istället för att betala parkeringsavgiften!

Här i Tjeckien (säkert i andra länder också) kan man bli ganska sur, arrogant och sucka mycket högljutt m.m. när det kommer fram folk som inte kan språketså bra. Jag tror egentligen inte att de är medvetna om hur illa det verkar och jag tror heller inte att de gör det för att de är elaka utan det är nog bara osäkerhet. Men idag när vi kom till poslisstationen förväntade jag mig det värsta och möts av en jättetrevlig dam som till och med log. Efter en stund kom hennes kollega och frågade henne om vi var fransoser. Då svarade jag att vi är svenskar och ytterligare leenden kom och hon sa något om att vi pratade bra tjeckiska.

Katarina började bli lite orolig och frågade:
"Hur mycket tror du att det kostar. Jag har inte så mycket pengar med mig"
Jag svarade att jag inte trodde det skulle kosta så mycket och det stämde. Det kostade 100 CZK!

Detta mina vänner är 33 svenska kronor. Med tanke på att det kostar nästan  25 kronor att stå  parkerad vid skolan en arbetsdag och jag fick en bot 7:e gången så funderar man nästan på att strunta i att betala.

Vad har man då lärt sig av detta? Jo, ska man felparkera så ska man göra det i Tjeckien!

Sedan gick jag och köpte mig en mockajacka och en fika på café Bayern, tyckte jag kunde unna mig det när förmiddagen blivit så "billig"


Bilder

Här kommer lite blandade bilder:


           
Här är vårt hus och kök, tyvärr ingår inte hunden!





            Barnen





              

Hotellet i Pec och fler bilder på barnen.


Julen är död!

De som påstår att TV inte påverkar oss har enligt min mening fel. Idag när Albin kom hem från skolan satt jag och Linnea framför TV:n och åt en macka. På TV:n var en såpa som inte är så lämplig för barnen. Det var en kvinna som stod lutad över sin döda man och grät hysteriskt. När vi ätit färdigt gick barnen upp på sitt rum och byggde med klossar. En liten stund senare ropar Albin och frågar om jag vill se den fina graven han byggt. När jag kommer upp har de mycket riktigt byggt en grav och i änden var två klossar byggda som ett T. Jag frågade om det var ett kors men Albin svarade:
" Det är ett T. Den som ligger i graven heter Tomas"
"Jaha" svarade jag eftertänksamt och när jag var på väg ut ur rummet började Albin sjunga julsången Julen är här. Han bytte dock ut ett väsentligt ord och sjöng:
" Julen är död"...

Pepparkaksbak i repris

I morse ringde Katarina och sa att dagis har julfirande på torsdag eftermiddag och de ville att man skulle ta med sig något att äta som är typiskt för sitt land. Katarina, Mimmi och jag hade alla pepparkaksdeg över så vi åkte hem till Katarina för att baka pepparkakor med barnen. Nu har man äntligen fått lite mer pepparkaksdeg att smaska på, det är bland det bästa jag vet. Jag blir lika besviken varje gång mammorna säger åt sina barn att inte äta mer deg för det innebär ju att inte heller jag kan äta mer. Det  kanske är tur ändå så jag slipper sitta med magont tillsammans med min förkylning ikväll.

Hade lite tur när jag åkte till Katarina för det var nära en krock igen. Stannade vid ett övergångsställe (denna gången också) och såg att bilen bakom låg ganska nära så jag höll lite koll i backspegeln och hon tittade åt ett helt annat håll och såg inte alls att jag stannat. Det gjorde som tur var passageraren som satte upp händerna i taket och såg ut att skrika, sedan hörde jag ett däcktjut och väntade på krashen men den kom som tur var aldrig. Lite skakig i benen blev jag dock!
Efter ett par minuter kom en piketpolisbil och körde om med blåljus och i korsningen framför hade en bil kört in i en långtradare. Man börjar faktiskt vänja sig för så här är det nästan varje dag. När Tomas skjutsade mig till tåget i tisdags var det tre trafikolyckor med totalt sju bilar... listan kan göras lång.

Eftermiddagen ska spenderas med veckohandling, inslagning av julklappar, massor av vitlök och c-vitamin för att bota min förkylning.

Skidresa i Pec

Skidresa och skidresa... nästan i alla fall.

Förra året åkte de flesta i "svenskgänget" till Pec för att åka skidor den första helgen i december. (vi var inte med) Då fanns det ingen snö och man umgicks och spelade kort och drack en massa god öl. I år var det lite bättre utsikter med 35-40 cm snö de senaste veckorna. I fredags när vi åkte upp spöregnade det nästan hela vägen. Ju närmre Pec vi kom desto mer regn. Jag har nog aldrig sett så mycket vatten forsa ner för vägarna i bergen, det forsade åt alla håll.

När vi kom fram var det en brant backe upp till huset, 100 meter lång ungefär och inte skottad eller sandad. Det fanns däckspår men det var isigt och blaskigt. Eftersom de andra kommit upp för backen innan oss gjorde vi ett försök. Halva backen gick sedan tog det stopp. Det var väl bara att försöka backa tillbaka men det var lättare sagt än gjort. Man fick snarare kana hela vägen tillbaka. På 3:e försöket kom de andra ut och skulle putta upp oss. (Vi var för lata för att sätta på snökedjorna som låg i bagaget.) Jag och barnen gick ur mitt i backen och bagaget bärdes upp till huset för att bilen inte skulle väga för mycket. På 6:e försöket kom bilen upp med ett löfte om att köpa nya vinterdäck.

Vi åt kvällsmat och sedan var det poker. Anders hade byggt ett pokerbord för 8 personer som han sålt till hotellet förra året. Det tog ungefär tre timmar att kora en vinnare och sedan natti natti.

Morgonen efter var det minusgrader och vi skulle göra ett försök att åka skidor. Det var mycket isigt och barnbackarna var inte öppna p.g.a för lite snö. Vi skulle ta den långa ankarliften för att ta oss till de blå backarna men då kom stöten. Vi fick inte ha barnen mellan benen i liften, de skulle åka själva. Tomas försökte med både vänlighet och en hel del mindre vänliga gester och ord för att få ha Linnea mellan benen men inget funkade.
Jag och Albin kom ungefär halva backen och Linnea ramlade en bit före. (Linnea har stått på skidor 1 gång tidigare så jag tycker att hon kom långt under dessa förutsättningar).
Att försöka få ner barnen på skidor var omöjligt så vi tog av skidorna och de fick kana på rumpan ner. Det tog 35 minuter och kostade 600 spänn.

På eftermiddagen hyrde vi bubbelbad och bastu. Underbart, en bra kompensation för förmiddagen. På kvällen åt vi gemensam kvällsmat och sedan kom pokerbordet fram igen men det är bara hörsägen för jag somnade när jag nattade barnen. Trots två försök att väcka mig så sov jag vidare till klockan 8 på morgonen.

Pulka på söndagsförmiddagen och sedan hemfärd. Vi var tillbaka i Pardubice 14,40 och Tomas spelade squash mellan 15-16 medan jag packade upp och barnen tittade på film. I kväll är Tomas på hockey. Pardubice vann matchen i fredags och vinner de idag ser det lite ljusare ut. Då kanske de till och med kommer till slutspel!

Oops! Nu kom han och undrar varför jag inte lagt barnen ännu, bäst att dra!

Wien

                                                                                                
                                                                                                 Utsikt över Wien

I tisdags morse åkte jag och Albin på skolresa till Wien. Det var Katarina som är lärare, jag och 6 barn mellan 6-15 år. Tomas skulle jobba lite kortare dagar medan vi var borta för att kunna hämta och lämna Linnea på dagis, men hon fick feber på måndagkvällen och de stannade hemma under veckan.

Det tar ca 3 timmar att åka direkt-tåg från Pardubice till Wien. När vi kom fram tog vi spårvagnen till ett ställe nära skolan vi skulle besöka och åt lunch med de ungerska eleverna. (Ungern har köpt JAS så det finns svenska familjer där också). De hade inte med sig sina lågstadiebarn men det var ändå 9 ungerska barn med.

I Wien finns en svensk skola som det här skolåret har 61 barn från förskola till gymnasium och det var denna vi skulle besöka. Alla barn fick en svensk familj att bo hos utom jag, Albin och Katarina och Hanna som bodde på skolan. Det var ett stort fint hus som tidigare varit bostad så det var lite mysigare än en "vanlig" skolbyggnad. På kvällen gick vi ut och tog ett glas vin på ett vinhus. De har ca 80 vinhus i det området vi bodde och för att få ha ett sådant måste man ha ett eget vin med tillhörande vingård. Sluttningarna med vinrankor låg alldeles i närheten.

På onsdagen delade vi upp oss. De äldre barnen gick runt och blev guidade i staden och de små gick på julmarknad och efter det var det julpyssel i rådhuset. Lunch på Mc Donalds och sedan en rundvandring på en timma. Den ungerska rektorn hade bott 3 år i Wien och var en utmärkt guide. Vi såg nästan exakt samma saker som vi såg när vi var med familjen Olsson i Wien förra året. Det gjorde absolut ingenting för det man glömt fick man repeterat för sig igen och dessutom kunde rektorn som guidade mycket bakgrundshistoria till byggnaderna.


                                                  
           Rosa sockervadd                      Slottet                                Nikolaus och Djävulen
          på julmarknaden


På kvällen gick vi till ett annat vinhus och åt kvällsmat tillsammans med den ungerske rektorn Bosse.

Torsdag förmiddag var en del distanselever på skolan för att läsa och några hade fri tid att tillbringa med vad man ville. De yngre barnen fick besök av Nikolaus och jävulen. Dessa kommer den 6:e och piskar barnen som varit olydiga och de andra får godis. Denna tradition har man även i Tjeckien som även har en ängel. (I början av svenskarnas vistelse här blev faktiskt barnen hotade med att jävulen skulle komma och ta dem om de inte somnade ordentligt när de skulle vila på dagis. Det var obligatoriskt för alla barn att sova oavsett ålder. Tänk vad olika det kan vara, har svårt att tänka mig att det skulle inträffa i Sverige!)

Klockan 12 var det dags att åka till tåget för att klockan 16,30 vara tillbaka i Pardubice. Hem och packa upp väskorna, äta kvällsmat och lägga barnen för dagen efter skulle Albin till skolan som vanligt och när han kom hem skulle vi direkt åka till Pec (Tjeckiska fjällen) för att åka skidor.

Tuff helg

I fredags kväll var vi hemma hos Boje och Anne-Marie på "Lillejul". Glögg, prinskorv (finns ej här), janssons frestelse, köttbullar, sill och en hel del annat mmm... vad det var gott! Kul hade vi också och vi var faktiskt kvar till siste man och somnade strax före 03,00. Linnea somnade på festen men Albin var vaken hela tiden och blev jättesur när vi skulle åka hem.
Morgonen efter var Linnea som vanligt morgonpigg och tyckte 07,00 var en bra tid att vakna. Vi gick upp och åt frukost framför tv:n och Albin dök också upp efter en stund. När vi hade ätit klart frågade jag barnen om vi skulle mysa i soffan. Inga protester och filt och kuddar plockades fram. Vid 10,30-tiden slocknade jag igen för att några minuter senare höra Tomas röst:
"Varför ligger du här"!?
Han fick bara ett muttrande till svar så han gick och lade sig i sängen igen. Barnen var nog också trötta för de orkade inte ens gräla om vem som skulle ha vilken kudde och vem som fått mest täcke. Vid 13-tiden blev det pannkakor och sedan tillbaka till soffan igen.
Jag hade under veckan lovat barnen att vi skulle baka pepparkakor denna dag så det var bara att bita ihop och börja med det vid 16-tiden. Kvällsmat vid 18 och sedan somnade jag i soffan före barnen vid 20-tiden.

På söndagen ordnade ambasaderna i Prag välgörenhets-försäljning eller vad man ska kalla det på Hotell Hilton. Det var ungefär 20 länder som hade saker att sälja som var lite speciellt för deras land och alla pengar gick till välgörenhet. Det var massor av folk och svårt att ta sig fram men jag tog rygg på en tjeckisk dam i grön tröja och jösses, det var som att glida fram efter en isbrytare. Hon hade minsann varit med förr! Efter några timmar på Hilton gick vi fram till torget och tittade på julmarknaden och sedan åkte vi tillbaka till Pardubice.

Man märker att man inte är 20 år längre och kan partaja så mycket man vill för jag har varit jättetrött hela dagen idag.
 I morgon åker jag och Albin med skolan till Wien där vi ska träffa andra svenska skolungdomar från Wien och Ungern.


Tungvrickare

Språket i det här landet är för oss svenskar ett problem. Dels har de andra bokstäver som tar lite tid att lära sig såsom bokstaven c med hake över. C uttalas normalt ts men med hake över låter det som sch. Dels är grammatiken svår vilket även "infödingarna" säger att de har problem med och sist men inte minst uttalet. Var ute på internet på en sida för att lära mig några ord och hittade dessa tungvrickare:

Vlk smrzl, zhltl hrst zrn.
Vargen frös, han hade svalt en handfull (grains). Är inte säker på vad grains är men det är engelska. Vad jag vet betyder wholegrain fullkorn på svenska så det kanske är korn!?

Strc prst skrz krk
Stick fingrarna genom halsen. (på c i ordet Strc ska det vara hake och uttalas sch.

Jag lovar på hedersord att jag har kollat stavningen. Den är rätt!

Vardag

I söndags var det min tur att gå på hockey igen och förmodligen min sista. Jag är portad! Inte av arrangörer och vakter utan av mina så kallade kompisar. Jag har varit där tre gånger och varje gång har de förlorat. Paul och Kevin kunde till och med tänka sig att sponsra min shopping bara jag höll mig borta. De tyckte jag skulle vara med och spela squash på söndagar istället. Jag berättade nämligen att jag börjat spela tennis och då tänkte de väl att här har vi en som är lätt att vinna över och kan stärka vår självkänsla lite! Jag tror nog att jag ska hålla mig ifrån squashen. Det är nog bättre att Tomas får fortsätta med det på egen hand.

I måndags trodde jag att det skulle bli en riktig tråk-dag med tvätt och städning men som en räddande ängel ringde Lotta som var ute på stan och frågade om jag kände för en fika. Hon köpte med sig lite gott och vi satt och pratade en timma eller två. Efter det fick det bli lite turbostädning och när Albin kommit hem från skolan (han har skolskjuts  några dagar i veckan) åkte vi till en affär för att titta på skidor till barnen. Vi hittade begagnat, med betoning på begagnat, för det var jättegamla skidor och pjäxor men barnen tyckte de var jättefina. Vi köpte skidor och pjäxor till Linnea och det samma plus stavar till Albin och totalt betalade jag 800 svenska kronor. Vi kollade hur mycket det skulle kosta att hyra skidor de tre gånger vi har planerat att åka i vinter och det skulle kosta ca 1500 svenska kr per barn. Dessutom fick jag träna på min tyska för det var det enda de pratade i affären förutom tjeckiska.
På kvällen var det pilates men jag hade slarvat med mat och dryck den dagen så det gick inget vidare. Blev yr och illamående.

Igår var jag slö och gjorde i stort sett ingenting. Handlade på förmiddagen och satt framför tv:n tills Albin kom hem klockan 13,15. Skrev ett par listor på packning att ta med till Pec. (skidresa nästa helg) På kvällen hade vi planeringsmöte med skolan och var ute och åt en god middag med ett glas vin till. När jag kom hem 20,45 åkte Tomas till Kutna Hora som ligger 45 minuter bort för att spela hockey. Det var lite trögt att få upp honom ur sängen i morse!

Idag har jag sprungit runt på stan för att boka klippning och vaxning av ben och i kväll kommer Jakob och Lukas hem ett par timmar medan deras föräldrar är på tjeckiskakurs.

Imorgon jobbar jag och på fredag ska vi ha Lillejulsfest hemma hos Ann-Marie och Boje.

Detta är nog en ganska vanlig vecka i min vardag. Jag får mycket frågor om vad jag gör på dagarna men det är svårt att svara på för man tycker att man är upptagen ganska mycket och inte har så mycket tid men det är svårt att ändå tala om vad man fördriver tiden med. Jag tror att man har ett helt annat tempo här nere, man gör saker mycket långsammare och låter saker ta tid. Hemma i Sverige har man så mycket att göra att allt man gör till vardags går i ett helt annat tempo och då hinner man med mycket mer på mindre tid!

Glögg, pepparkakor och clementiner

I morse (lördag är det idag) körde jag och barnen Tomas till tågstationen för han och "killarna" skulle in till Prag en heldag. Savolainen flyttar hem i december (han går i pension) och grabbarna skulle hitta på lite kul saker tillsammans med honom. 
Efter det drog jag och barnen vidare till utkanten av Prag för att gå på IKEA. Det tar ungefär en timma och en kvart att åka dit med bil. Hade inte så mycket att handla där egentligen men vid utgången har de en liten butik med svenska tuggbara saker. Godis, kakor, köttbullar, falukorv, kaviar, räkor, sill, pepparkakor, PEPPARKAKSDEG och GLÖGG! Listan kan göras lång men det vattnas så mycket i munnen när jag tänker på det så det är risk för kortslutning i tangentbordet.
En del av vår mat i Sverige har smaker som inte finns någon annanstans, jag kan inte säga att jag går dagligen och saknar detta men när jag väl kommer till IKEA och ser dessa varor så blir jag som tokig. Jag är som ett stort barn i en godisbutik. Jag går och pratar högt med mig själv och säger:
"Titta, åh, sådana här som jag längtat efter... och titta där borta... oj, kolla här" och mina ögon är stora som tefat.
När jag lugnat ner mig och ser folket runt omkring mig så ser jag att de också har ögon stora som tefat men att alla har uppmärksamheten på mig. De tror inte att man är riktigt klok.

Barnen skötte sig utmärkt på IKEA och även i djurbutiken vi var inne i efteråt. De har nämligen en affär i köpcentrat brevid med massor av djur för barnen att titta på, allt från apor till kaniner. Men det bästa av allt var ändå att efter en lång dag tända några IKEA-ljus och sitta framför TV:n med barnen, dricka glögg, äta pepparkakor och clementiner.


Dilemma

Vi svenskar har blivit inbjudna till en skidresa i slutet av januari. Mimmis hyresvärd jobbar på skolan där de svenska barnen går och de hade platser över i sin buss och undrade om det var några av de svenska familjerna som ville åka med. Jag och Albin anmälde oss och allt var frid och fröjd. Vi hade bara två dagar att fundera men vi tyckte inte att det var något att fundera på. Det är söndag-torsdag och det kostar 300 czk/dag och person i logi och mat (100 sek) och bussresan bara 200 czk.

Min tanke med att inte ta med Linnea var att få en mysig vecka med Albin och att han får åka skidor. Han har bara åkt två gånger tidigare och behöver en del fysik stöttning. Ska jag ta med Linnea som har stått på slalomskidor 1 dag och grät nästan hela tiden och inte åkte någonting så kommer jag få hålla i henne hela tiden och då kan jag inte hjälpa Albin och då kan ingen av dem åka skidor.

Vad jag inte tänkte på var att de andra familjerna också blev inbjudna så nu ska alla de andra barnen åka. Linnea får stanna själv på dagis medan alla andra barn är på skidresa. Det känns SÅDÄR!
De andra svenska barnen som går på dagis är för små för att åka skidor så de andra mammorna kan ta med sig båda sina barn. 

Jag har en fundering på om Linnea och Tomas i samma veva kan åka en helg till badhotellet i Liberec som lite kompensering men jag måste ju ändå berätta för henne att hon ska vara själv på dagis. (Hon tycker inte det är så kul att vara ensam svensk på dagis och brukar då gråta en skvätt när man lämnar henne).

Är det någon som har något bra tips så emottages detta tacksamt!


Utvecklingssamtal

Igår jobbade jag i skolan mellan 8,50 och 14,25. Hämtade Linnea på dagis och direkt hem för Tomas hade glömt nyckeln så han fick stå ute och vänta en liten stund. (Jag funderar faktiskt på att sno nyckeln ur hans ficka någon gång ibland. Eftersomdet var kallt att stå och vänta så han hade städat lite i trädgården för att hålla värmen...)

Väl hemma satte vi igång tvättmaskin, diskmaskin och sedan iväg till Mc Donalds för kvällsmat. 18,00 skulle vi på utvecklingssamtal hemma hos fröken Katarina. Linnea skulle vi lämna hos familjen Gustafsson som bor i Spojil i andra änden av Pardubice.

Utvecklingssamtalet gick jättebra. Albin klarar sig fint i alla ämnen. Det som kan vara lite kämpigt är att han inte har tålamod att hålla på hela lektionerna och så fort Katarina går iväg till någon annan elev så slutar Albin jobba eller börjar kladda i boken. Han har fortfarande ett stort behov av att leka och som tur är går det att kombinera. Dels för att det bara är 3 elever i klassrummet och dessutom  tycker Katarina att han leker tyst och bra och inte stör de andra eleverna. Med tanke på att Albin bara är 6 år och har börjat ett år tidigare så har han lärt sig mycket. Han läser och kan alla bokstäver, ord och meningar man ska kunna när man slutar ettan. I matten har han gjort nästan alla sidor som han ska göra denna terminen och på vissa bitar är han även inte på nästa år. Socialt har han dock en del kvar att lära och det är väl mest därför som vi vill att han börjar ettan igen när han kommer hem till Sverige till hösten. Dessutom har han kompisar i kvarteret som är lika gamla och ska börja på samma skola.

Helg i Bratislava

I fredags kväll lämnade Tomas barnen hos familjen Gustavsson. På vägen dit köpte han pizza och sedan stannade han kvar några timmar. Katarina skulle nämligen ut och äta och det hade inte varit så sjysst att lämna Jonas själv med nattning av 4 barn i åldern 2,5-6 år plus en sjuk hundvalp. Tomas och Jonas hade en videokväll och jag stannade hemma för att krya på mig inför helgen.
På lördag morgon åkte vi till tågstationen strax före kl 8 och när vi var där fick jag reda på vart vi skulle åka, nämligen BRATISLAVA, Slovakiens huvudstad
                                                                                              


Det tog ungefär 3 timmar att åka tåg och vi bodde på ett jättefint hotel. På eftermiddagen tog en snabbsväng i staden  som var mysig men svinkall, vi frös i flera timmar efteråt. Vi gjorde ett försök att värma oss med en kopp varm choklad på ett av stadens inneställen. De hade hur många sorters choklad som helst i både fast och flytande form men tyvärr så smakade den SKIT!
                                                                                                   



På söndagen var vi lite kulturella och åkte spårvagn till slottet som ligger högt upp med utsikt över staden och Donau. Om man går upp i ett av tornen har man ustikt över hela staden och Karpaterna. Om det är klart kan man se ända till Wien men som ni kommer se på bilderna så kunde man inte se så långt denna dag. Vi tog ytterligare en sväng i de gamla delarna av staden med fina gränder och sedan tog vi tåget hem strax efter kl 16.



Bratislava är nog en fin stad på sommaren för man har sparat mycket träd och grönska. Däremot är det väldigt stora variationer. När man delade Tjeckoslovakien bildades två nya länder, Tjeckien och Slovakien och Slovakien är lite fattigare än Tjeckien. Tjeckien har en hel del industrier men Slovakien har tydligen mest jordbruk. Inne i själva centrum på staden är det fint men så fort man kom lite utanför är det grått och trist och mycket grafitti.

              

Födelsedag

I morgon fyller jag år och Tomas har ordnat en överraskningsresa över helgen. Vet inte vart vi ska mer än att jag behöver pass. Håller på och packar för fullt, både till barnen som ska bo hos familjen Gustafsson och mig själv. Var bara tvungen att ta en paus efter som jag är SJUK. Snacka om dålig timing. Har haft feber och förkylning ett par dagar och blir lite matt så fort jag gör något men jag är mycket bättre idag så det ska nog gå bra.

I kväll var det meningen att vi tjejer skulle gått ut och ätit och det hade varit jättekul för vi har inte gjort något sådant på hela hösten men jag stannar hemma och vilar upp mig så jag orkar med helgen istället.

Vi åker tidigt i morgon bitti så barnen ska redan i kväll till Gustafssons. Eftersom FRU Gustafsson ska gå ut och äta ikväll kommer HERR Gustafsson och Tomas äta pizza och titta på film ikväll. (Ska väl även ta hand om barnen men det verkar vara prio. 2. Öl och film verkar vara prio 1. (Obs skämt!). De ska ta hand om fyra barn mellan 2 och 6 år, plus en magsjuk hundvalp
Nu känns det som om jag hämtat andan så jag måste väl fortsätta packa. Jag skriver nästa vecka om hur helgen varit och VAR vi varit.

GRATTIS KATE SOM FYLLER ÅR IDAG!

Hockey

Här i Pardubice är hockey en stor sport och man spelar i högsta serien. Vet inte vad den heter här men det är som elitserien hemma. Pardubice har några utav landslagsspelarna och det är ett himla ös på matcherna. Förra året tog de silver men i år har det inte gått lika bra. Jag tror de ligger på 11:e plats av 14. Deras arena byggdes om och blev försenad så de kunde inte spela några hemmamatcher första månaden så det tar man igen nu och det är 2-3 hemmamatcher varje vecka. Dessutom dog en av spelarna i början på säsongen i en bilolycka och det tog väl lite tid att hämta sig från det.
Vi har två säsongsbiljetter eftersom Tomas är hockeytokig och Albin tycker det är jättekul att gå men får bara gå om det inte är skola nästa dag och igår var det äntligen min tur att gå. Det var HC Möller (Pardubice) mot HC Slavia Prag. Jättkul match och domaren tillät ganska mycket så det blev ett fartfyllt spel men tyvärr förlorade vi med 1-3.

 I detta landet serverar man öl precis överallt, i kiosker, på Mc Donalds och naturligtvis även på hockeymatcherna och trots att det är runt 9000-10 000 personer varje match, 99% dricker öl och alla ska köa när det är paus så ser man inte något bråk. Man står snällt och väntar på sin tur och det är inga sura miner även om man missar lite utav matchen. Något som vi svenskar skulle behöva bli lite bättre på.

Föräldramöte på tjeckiska

I går (tisdag) var jag på föräldramöte på dagis. Det är ett privat internationellt dagis där även tjeckiska barn går vars föräldrar vill att barnen ska lära sig engelska. Tyvärr var inte mötet på engelska (vilket vi blev lovade när vi flyttade hit). Min tjeckiska är inte den bästa och hade det inte varit för Zuzi som översatte för oss så hade jag inte fattat någonting. Vi var fem föräldrar som inte kunde tjeckiska och det fanns inte en chans för alla att höra vad Zuzi sa eftersom man fortsatte prata samtidigt som hon översatte. Så vi var flera föräldrar som förstod ungefär halva mötet, några ingenting och stackars Zuzi missade ju också en stor del av mötet. Vi påpekade efteråt att man behöver nog ha separata möten för annars är det ingen idé. Men jag måste ju säga att också detta möte var en intressant upplevelse. Även om inte allt är kul här i livet så är det kul att prova nya saker och man är en erfarenhet rikare.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0