Livet i Tjeckien

I söndags när vi åkte hem från det som skulle ha varit en skidresa följde vi med spänning termometern i bilen. När vi åkte visade den på ca 9 grader och steg ju längre mot Pardubice vi kom. Väl frammer visade den 17,5 grader!!!

Tomas tyckte vi skulle packa upp och göra iordning inne. Jag sa bestämt NEJ! Sådana här dagar får inte slösas bort med sån´t tråkigt! Vi ska fika i trädgården bestämde jag som envåldshärskare i familjen.

Först satte jag mig i solen med polo och jeans men det gick bara inte. När jag såg termometern förstod jag varför, 36,5 grader i solen och det var nästan vindstilla. Det blev till att hämta "trekvartisarna"

Albin sken som en sol och visade stolt upp sin nya skateboard och Linnea gjorde det samma eftersom hon ärvt Albins.



               

Tomas hade tydligen ett uppdämpt behov av att göra något nyttigt för när han inte fick vara inne så dammsög han bilen och åkte till biltvätten medan jag satt i solen och gottade mig. Mitt liv som hemmafru ÄR verkligen bra...

När vi var i Velke Karlovice i helgen började Jake och Vendulas lille 1-åring att kräkas och sedan fick han feber. På söndagen när vi åkte hem fick vi ett SMS från Gustafssons att deras äldste son börjat kräkas i bilen så på söndagkvällen satt jag och barnen och stoppade i oss hela vitpepparkorn. Jag åt a la natruell och barnen med jordgubbsylt. Tyvärr hade det ingen effekt på Linnea för i går eftermiddag började hon gråta över sin onda mage och på kvällen var det dags för kräkningarna. Hon har klarat natten bra och nu sitter hon på toaletten istället. (de få tillfällen hon faktiskt hinner dit)
Jag går och håller tummarna för att mina pepparkorn a la naturell har fungerat bättre och Albin går omkring och hoppas på en magsjuka för då får man se på TV hur mycket man vill...

I torsdags när Albin slutat skolan åkte vi iväg till en stuga i bergen för att åka skidor i en by som heter Velke Karlovice. Det var Tomas tjeckiske jobbarkompis Jake och hans fru Vendula som bjöd in oss tillsammans med familjen Gustafsson( Jonas, Katarina, Jakob 5 år, Lukas 3 år och Hudson- Golden Retrivervalp) och tjeckiska jobbarkompisen Milos och Simone.
Tyvärr fanns det för dåligt med snö för att åka skidor men barnen hade lite snö att leka i på tomten i alla fall. På lördagen åkte vi till grannbyn för att bada så barnen fick komma ut ur stugan några timmar. Det blir ganska intensivt med så många personer på en liten yta när man inte kan vara i skidbacken hela dagen.

Vi har ätit bramboracky (potatispankaka) tills vi storknade. De gjorde nämligen smet på 10 kilo potatis men de var fantastiskt goda!

Vi har haft svenskakurs för tjeckerna, de har haft tjeckiskakurs för oss, mest har vi pratat engelska men fru Gustafsson fick även tillfälle att damma av sin franska.

Vad har jag lärt mig för nyttigheter under den här resan då?
Jo... Tjeckerna kan leva på te och vetelängd i 4 dagar utan problem och jag kan numera utan att blinka säga: jeho jemeno je Tomas som betyder: Hans namn är Tomas.

Här i Tjeckien ger man ofta godis till barnen och det tycker vi lördagsgodis-föräldrar kan vara lite jobbigt. När barnen har varit duktiga och städat undan på dagis så får de godis, vilket i praktiken innebär att många av barnen äter godis varje dag. Dagisets mellanmål består ofta av chokladflingor eller en "chocklat-bar".
Vi har pratat med lärarna och ägarinnan till dagiset och bett dem att inte ge barnen godis varje dag utan bara om det är någon speciell högtid eller födelsedag. Vid några högtider ska barnen ha med sig lite godis som man sedan delar upp så alla får lika mycket. Så var det även på alla hjärtans dag.

Linnea kom till dagis med ett stort leende och gav "kökstjejen" sitt bidrag med godis men när jag kommer och hämtar Linnea är hon inte alls lika glad. Hon börjar gråta så fort hon får se mig och när hon lugnat sig lite kan hon berätta:
"ALLA barnen har fått godis men inte JAG!"
När jag översätter till fröken springer hon genast iväg till köket och hämtar en påse till Linnea. Eftersom svenskarnas barn inte får äta godis mitt i veckan så har hon sparat Linneas påse så hon kan ta med den och spara den till lördagen istället.
Det var väl inte så vi hade tänkt oss när vi förklarade vad vi ansåg om godis varje dag men vi får väl ta upp till diskussion igen.
När vi väl hade fått på Linnea kläderna och skulle gå så vägrade hon och skulle in igen.
"Varför då?" frågar jag irriterat eftersom jag vill hem.
Då berättar hon att 6-årige Enrico tyckte synd om Linnea som inte fick något godis och gav henne lite från sin egen påse. Nu ville hon ge tillbaka lite eftersom han varit så snäll. (Har hört av en anna förälder att barn inte kan känna empati förrän de är ca 7 år, men orättvisa när det gäller godis verkar vara en annan femma!)

Det var en rörd mamma som lämnade dagis den dagen...


                                             
Linnea har ätit blått godis i Wien 2006

Ni har väl sett reklamen för Treo där pappan står i köket och fixar en romantisk middag till sin date och sonen sparkar fotboll inomhus. När pappan ska sparka tillbaka bollen träffar han vinglaset och pojken säger Psssccchhh!

I morse var det dags för "Treoreklamen a´la Pardubice". Vi är hundvakt åt familjen Gustafssons Golden-valp och han har en mjukisboll från IKEA som leksak. I vår familj har vi en regel som innebär totalförbud att sparka bollar på nedervåningen. Barnens rum är den enda tillåtna zonen.

Jag har precis ätit frukost och hällt upp en kopp kaffe, bara tagit en klunk när jag ser något komma farande i ögonvrån. Hudsons boll... missar precis det tända ljuset, landar på mitt fulla vattenglas och studsar ner vid den fulla kaffekoppen som välter.
 Jag klarar mig från att bränna mig då min tjocka fliströja tog det mesta, väggen är prickig, de ljusa fogarna i golvet är numera kaffefärgade, köksstolarna med tyg som inte går att ta av har nu inte bara yoghurtfläckar men det bästa av allt... Linneas min! Hon var i chocktillstånd. Fotboll är inte hennes starka sida ännu men detta var en klockren träff så jag vet fortfarande inte om hon var chockad över den snygga träffen av bollen eller effekten av den...

Idag har det varit begravning i Sverige av min pappas faster Margit.

Jag var inte med på begravningen och det känns lite konstigt. Även om begravningar är jobbiga så är det ändå "skönt" att vara där för att få något sorts avslut och att säga hej då. Margits man Tolle har vi redan sagt hej då till, han gick bort för några år sedan.

Linnea heter faktiskt också Margit och det är efter denna krutgumma som är född på samma dag, den 26 juli.

Krutgumma kallar jag henne för det är så jag minns henne. Liten,mager med rynkigt ansikte. Små pliriga ögon och ett härligt skratt som hon använde hela tiden. Hon var inte rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte och meningar som hon började med orden: "Jag blir så förbannad!" avslutade hon alltid med sitt härliga skratt.

När vi flyttar hem till vårt hus i Sverige igen i augusti kommer jag sätta mig i Margit och Tolles soffa, lägga fötterna på deras satsbort, snegla bort mot deras tavla som är "döpt" till Nils (efter en annan släkting som en person på tavlan liknar) och ta en kopp te i Margits temugg som numera är MIN favoritmugg.






Margit sommaren 2007, 95 år+

Leverpastej är något jag är mycket förtjust i och som jag saknar här i Tjeckien. Det är inte så ofta man saknar smaker här men ibland kan jag sitta och drömma om en färsk kruska-tekaka med leverpastej och gurka. (Det vattnas i munnen bara jag tänker på det!)
Då kan ni tänka er vilken lycka jag kände när jag i onsdags hittade bredbar leverpastej på Hypernova (en av matvaruaffärerrna här). De fanns i flera sorter men jag tänkte satsa på ett "säkert kort" utan konstigheter. Morgonen efter åkte knäckebrödet fram, för de har faktiskt Wasa knäckebröd här...

Då jag och Albin haft många och långa diskussioner den senaste tiden om hur man uppför sig vid matbordet (man sitter ordentligt, rapar och pruttar inte vid bordet, ulkar inte och försöker inte kräkas upp maten högt och ljudligt när den inte smakar som han tänkt sig, kallar inte maten ÄCKLIG och spottar ut den osv ...) känner man att man måste föregå med gott exempel. Med detta i bakhuvudet tog jag bara ca 2*2 cm av mackan och bredde med leverpastej och tur var väl det för det var något av det äck... minst goda jag ätit i hela mitt liv! Det är obegripligt för mig att någon överhuvudtaget kan tänka sig att köpa en sådan paket två gånger!

Då jag även sagt till barnen att man ska försöka äta upp det man tagit till sig tog jag en tugga till för syns skull och när barnen gått åkte mackan i papperskorgen!

Hyckleri? Javisst, men vad gör man!?

Förra gången det kändes som om våren hade kommit blev jag ju lurad men nu känns det som om det blir mer och mer vår. Vädret är fint. Solen har lyst i flera dagar och det har varit runt 10 grader. Den här bilden tog jag igår:



                                                                                                



                                                                                               

I fredags kom Tomas pappa Lasse och hans flickvän Ulla. Deras plan var försenat från Köpenhamn så de kom lite senare än väntat och vi gjorde inget annat än att äta kvällsmat den dagen. Jag gjorde bramborachky för första gången. Det är potatispannkaka som görs på riven potatis, ägg, mjöl, vitlök, mejram, salt och peppar och är en specialité i Tjeckien. LIte nybörjar- misstag blev det men det gick att äta.

På lördagen tog vi bussen fram på stan. (Ni som tycker att vi Lidköpingsbor har lite konstiga prepositioner kan läsa till stan istället för på stan). Vi gick till torget och slottet och sedan tog vi en kopp kaffe. När det var dags för lunch bestämde vi oss för att gå på basket på kvällen och insåg att det inte var någon idé att åka hem emellan så vi tog en lång lunch och direkt till basketen. Där träffade vi Paul och det visade sig att han fyllde år och undrade om vi ville följa med till Birdies för kvällsmat efteråt och det gjorde vi. Det blev en lång dag då vi åkte hemifrån kl 11,20 och barnen somnade gott när vi kom hem vid 22 och sov länge på söndagen.

På söndagen spelade grabbarna squash som vanligt och Lasse var med. Tomas lyckades skada knät och spelade inte så länge. På eftermiddagen gick vi en promenad och igår måndag följde jag och barnen med in till Prag för att säga hej då!

I fredags när Albin kom hem från skolan så ville han åka och spela badminton. På tisdagen samma vecka var skolan på H-Centrum och spelade och han tyckte det var så roligt. Tomas och Linnea hade åkt in till Prag för att hämta Tomas pappa Lasse och hans Ulla.
Klockan var 13,30 och jag tyckte det blev lite sent för jag hade en del att göra innan jag skulle hämta gästerna på stationen. Jag lovade i alla fall att jag skulle ringa och höra om det fanns plats och det gjorde det klockan 14. Vi gjorde en snabbpackning och åkte dit. Albin var jätteduktig och slet som ett djur. Jag är ju ingen stjärna på badminton och eftersom Albins bollar ofta gick utanför plan (men vi hade bestämt att ta de bollarna också) så fick även jag springa en hel del. Jag tvivlar på att det var sista gången som vi spelade badminton för jag uppskattade det nog nästan lika mycket som Albin.
Det blir nog till att gå till affären och köpa ett billigt set som vi kan ha i trädgården i vår!

Idag när vi åkte fram till teatern var det underbart skönt väder. Sådär så man känner för att sätta sig intill solväggen invirad i en filt. Efter teatern åt jag och Linnea lunch och väntade på att Albin skulle komma hem. Termometern visade 10 grader i skuggan och 24 i solväggen. När Albin kommit hem blev det fruktstund och vi skulle gå till återvinningen med skräp. På med vårskorna, inga mössor och vantar och Linnea tog på sina solglasögon. Här ska lapas sol!

När vi kommit runt hörnet var det inte så mycket vårkänslor kvar. Det blåste iskallt, solen gick i moln och vi frös hela vägen till och från återvinningen. Väl tillbaka visade termometern inte mer än 12 grader i solen... tji fick vi!

Idag har Albin varit ledig från skolan (fredag) för i Tjeckien slutar höstterminen idag och på måndag börjar vårterminen!
Eftersom Albin älskar att bowla så hade jag lovat honom att göra det och vi frågade Katarina, Jakob 5 år och Lukas 3 år om de ville följa med. Vi tog bussarna fram till Hypernova som är en stor mataffär och i källaren där har de bowling med 18 banor. Vi kom lite tidigt och barnen fick leka på en lekplats som finns i deras fik. Kl 10 hängde vi på låset till Luka Bowling. Bowlingen gick bra (Albin började med en strike) och vi hade jättekul och sedan gick vi upp till fiket igen och käkade lunch och barnen fick leka en timma till.
När det var dags för Katarina och barnen att åka hem till hunden så skulle vi fortsätta fram till stan för att hämta Tomas telefon. (som vi har låst upp för att den ska funka i Tjeckien också, vi har bara haft den när vi rest hem till Sverige). Först lovade jag barnen att vi skulle gå in till Hypernova och köpa lite godis till helgen. Det gick också bra ända tills vi kom till kassan.
Samtidigt som vi gick ut igenom sensorerna (som finns vid varje kassa) gick en dam in och man får ju inte gå in den vägen och då började det tjuta. (Sensorerna ser ut som sådana de har vid utgångarna i klädaffärer för att man inte ska stjäla något. Säkerhetsvakten kom och kassörskan förklarade för honom att damen gått in och att hon trodde det var därför men vi fick ändå prova att gå ut allihopa en gång till och då tjöt det när Albin gick igenom.
Jag frågade honom om det var något godis han glömt att lägga på bandet och kanske stoppat i fickorna för att han inte orkade bära det men han nekade hela tiden.
Vakten tog med oss till en tom kassa där vi fick prova igen. Det tjöt igen när Albin gick igenom. Vi tog av jackan och provade- ingen lycka. Tog av tröjan- ingen lycka. Nu hade han bara jeans, t-shirt och skor på sig. Vi kollade fickorna- inget där heller. Vakten frågade om kläderna var nya och det var de inte. Han kallade på en vakt till som bad honom ta av sig en sko och när de drog igenom den så tjöt det.
Är kläderna nya? frågar den nya vakten.
"Nej" svarar jag igen.
Han drar skon på bandet på kassan och nästa gång han provar tjuter inte skon längre och vi kan ta på oss och åka. Vakten klappar Albin på huvudet och frågar om han är OK och det är han.