Livet i Tjeckien

Idag har Albin för första gången simmat själv utan armpuffar. Rätt som det var när vi var hemma hos Gustafssons och badade i deras pool ramlade Albins ena armpuff av och sedan den andra. Han når botten precis med tåspetsarna och han tyckte det var för jobbigt att promenera på botten för att hämta dem så han simmade dit! Jag tror han kommer simma som en fisk innan sommaren är över.

Idag har vi haft strålande solsken och 32 grader. Var och testade bröllopsfrisyr på förmiddagen och åkte därefter till gymmet och fick massage och gjorde några ärenden. Läste i tidningen att det skulle bli åska och regn på kvällen men det är ganska vanligt och man tänkte inte mer på det. Åkte till Gustafssons och badade i deras pool några timmar med Tomas och barnen och efter kvällsmaten började det dra ihop sig och åska lite lätt. När barnen skulle gå och lägga sig öppnade jag ytterdörren för att få in lite frisk luft men efter en stund fick jag gå ner och då var det dags att stänga. Tre meter in i hallen var det dyblött på golvet och när jag stängde kom en trädgårdsstol farande genom luften. Dags för årets första thunderstorm!

Igår insåg jag att den enda dagen jag har tid att göra något roligt med barnen den här veckan var idag. Det skulle bli fint väder så jag sms-ade ett gäng och sa att jag skulle åka till Valy-stranden och bada med barnen på förmiddagen. Det var några som nappade men när jag vaknade vid 6-tiden i morse var det ösregn och åska. Klockan 7 var det fortfarande regn och mulet så jag gjorde mig ingen brådska. Gick till datorn och kollade vädret, jodå det skulle vara bra väder idag.
Klockan 9 hade vi 20 grader varmt och klarblå himmel. Inte ett moln så långt ögat kunde nå.

Det är en av de saker jag kommer sakna med Tjeckien, klimatet. Varmt och skönt på sommaren. Åskregn ett par gånger i veckan men det blir snart fint igen.

Ja, då var midsommar över och jag hoppas att alla haft en bra sådan. Efter vad jag hört hade vi bättre väder än i Sverige. Det var mulet och blåsigt och 25 grader och när vi åkte hem på natten var det fortfarande så varmt att det räckte med shorts.

Vi kom till värdparet Gustafsson vid 14-tiden och började med sill och färskpotatis. Nubbe och visor serverades också till. Sedan reste vi  midsommarstången och vi vuxna sjöng och dansade medan barnen tittade på! Vi hade både skottska, tjeckiska och australiensiska gäster så vi var ju tvungna att visa hur det går till i Sverige. De såg något skeptiska ut när vi hoppade och sjöng "Små grodorna".

Sedan Blev Tomas och Johan Melin avtackade av chefen Robban (Johan flyttar också hem till Sverige i augusti) och efter det tyckte Robban det var dags att bada så Tomas blev slängd i poolen med kläderna på och sedan tog han mig i famnen och slängde i mig också!

Tack Gustafssons för en trevlig midsommar!


    

I torsdags gjorde Linnea sin sista dag på dagis här i Tjeckien. Hon fick en lite påse med godis och alla barnen hade fått säga hej då. Hon fick även med sig ett kort med klistermärken som hon fått för olika saker hon gjort bra:

For beeing kind
For painting
For participating in drama
For beeing good at English
For beeing good at sport activity
For finishing an activity
For beeing polite
For helping with the younger children

Vilka rediga barn man har...

I onsdags hade vi skolavslutning i Svenska skolan i Pardubice. Då bara fyra av eleverna kunde närvara sjöng alla föräldrar och elever tillsammans olika sommarsånger. Efter det åt vi kladdkaka med jodgubbar och grädde och när alla var mätta och belåtna och fröken hållit tal gick vi ut för att spela brännboll. Nu blir det lite annorlunda brännboll i denna skola då traditionen bjuder att mammorna klär ut sig till pappor och papporna klär ut sig till mammor... När vi gick ut för att spela var det många förbipasserande som tittade både en, två och tre gånger.

När man bor utomlands läser man inte tidningar och inte heller står man på stan eller affärer och läser löpsedlar. Åtminstone inte om man kan språket så dåligt som jag. Det är inte heller varje vecka jag kollar nyheter på text-tv eller ser nyheterna. Däremot tycker jag det är roligt att gå in på passagens hemsida (har deras mailprogram) och göra deras nutiddquiz.
Varje vecka har de 10 frågor om vad som hänt under veckan och jag svarar på dessa med mycket blandat resultat. Idag hade jag 7 av 10 rätt vilket inte är så pjåkigt tycker jag, särskilt med tanke på att jag chansade på 8 av frågorna. Hade aldrig hört talas om ämnena.
De hade även en "midsommarquiz" på 5 frågor. Jag hade 1! rätt och fick reda på att jag svarat bättre än 1 person av 136. Kanske ska läsa på lite om midsommar innan jag dricker min första nubbe i morgon.

Nu börjar det kännas som det mesta faller på plats inför bröllopet. Tur är väl det förresten för det är ju bara knappt två veckor kvar.
I lördags efter vi ätit frukost på vandrarhemmet i Prag (jag dansade salsa i Prag i fredags för er som missat det) tog jag tåget till Pardubice. Tog en promenad till torget och en lunch på vägen. Jag skulle träffa Gustafssons, Björn och Tomas för att kolla in Town Hall där vi ska gifta oss. När ett bröllopspar gått ut smet vi in för att kolla hur stor lokalen är. Vi var inte säkra på att alla skulle få plats men det var inga problem. Därefter gick vi till Birdie där festen ska vara för att gå igenom lite detaljer och sedan hem för att planera mer och äta tacos innan fotbollen började. Det gick förvånansvärt smidigt med tanke på att jag sovit tre timmar den natten. Det var inte så mycket kvar att diskutera så vi satt med och pratade strunt och drack lite vin.
En av gästerna, Hudson (Golden retriver), fick stanna kvar över natten. Han är åksjuk och att åka med taxichaufförer i Tjeckien är ett säkert sätt att framkalla en spya. Albin och Linnea var lyriska över att han stannade kvar och gick gärna med på en morgonpromenad. När vi kommit  tillbaka från promenaden sa Albin:

"Hudson, du är världens finaste hund. Jag älskar dig!"

"Mamma, jag hoppas att de inte hämtar honom på hela dagen. 7 timmar minst"

På min möhippa fick jag lära mig grundstegen i dansen Salsa. Det var jättkul och Katarina Nyberg frågade om jag ville följa med till en salsaklubb i Prag någon helg för att prova. Jag tyckte det kunde vara kul för jag insåg att det förmodligen skulle bli enda chansen i mitt liv. Man känner ju inte obegränsat med människor som dansar salsa...

Katarina skulle vara borta större delen av sommaren och helgen som gick var den enda som passade, så på fredagseftermiddagen tog vi tåget till Prag och checkade in på ett vandrarhem. Först gick vi till en thailändsk restaurang med Mike som är lärare på en förskola i Prag. Han är från Sicilien men har bott utomlands i flera år. Vi åt god mat och pratade mycket om Burma för han skulle åka dit dagen efter för att jobba på en skola och som vollontär under sin semester.
Sedan gick vi till våra rum och bytte om för salsa.
Vi kom dit strax efter kl 23! Det är ungefär vid den tiden jag brukar gå hem från dansställena numera.
Måste säga att det är stor skillnad på att dansa salsa i sin ensamhet på torget i Pardubice och att dansa med någon annan som dessutom kan. Vi dansade mycket och hade jättekul ända till klockan 04.

Nu hoppar jag lite tillbaka i tiden men jag har glömt att skriva om vårt nationaldagsfirande. Supportgruppen var inbjuden till Svenska ambassaden på coctailparty mellan 16 och 18. Vi åkte in redan på förmiddagen och gick och strosade lite i affärerna innan vi tog spårvagnen upp. Det var många svenskar inbjudna och vi fick en massa goda snittar och godis. Allt med SVENSK smak. Underbart.  Utsikten från ambassaden är också underbar där man kan överblicka större delen av stan. Kan tyvärr inte visa er den då vi glömde kameran och korten som Tomas tog med telefonen på något mystiskt sätt gått upp i rök. Så kan det gå...

Det är nästan med lite vemod man tänker på att man (troligen) inte kommer få någon mer möhippa för jag hade så jädra kul!
Min plan för lördagen var att ta tåget in till Prag med Leanne och Alison från Skottland för att ha en "Sex and the city-dag". Lunch, shopping, coctails och se filmen Sex and the city. Åker till stationen, köper biljett och plötsligt har jag en ögonbindel på mig. Blir utföst utanför huvudentrén där man bildar ring och beordrar mig att ta av mig byxorna o.s.v. tills jag är helt ombytt till tights och baddräkt. Utanpå detta får jag ett skinnställ och hjälm. Mannen som ska köra mig på en ursnygg motorcykel säger:
"Don´t worry, I´m a veterenerian. I can take care of you if something happens!
(Med tanke på att nästan 80 personer dog i trafiken bara i maj månad i Tjeckien blir man knappast lugnad men han körde verkligen lungt och fint)
Färden går till Kladryby, ett mycket känt stall där de föder upp Kladruby-hästar och har årliga tävlingar och jakter. Vi fick åka kärra för 8 personer och en picknick. Det känns lite hedrande för jag fick veta av Mimmi att inte vem som helst kan komma dit och få en tur. Hon sa att om man är drottningen av Danmark kan man ringa dit och boka men annars lär man inte ha någon större lycka. www.nhkladruby.cz
Efter denna underbara tur hade vi fotboll på grusplanen. Fotbollen var för hästar och nästan lika hög som oss själva och vi hade en riktig "catfight" som slutade med rivsår, brännmärken, blåmärken och en massa svett och grus i munnen. Superkul!
Därefter fick vi en kurs i grundstegen i salsa av Katarina Nyberg och jag med förmaningen att inte glömma av dessa steg.
Sedan var det hemfärd till Pardubice och "salsafröken" för en duch. Nu fick fröken Frick byta om till en kort grön/orange städklänning, röda myggjagare i lack, svart boa och slöja för vidare transport fram till torget. Pizza, mojjito, och annat gott och när detta var klart fick jag ställa mig på torget för att visa mina nya salsakunskaper. Det gick bra så nästa utmaning blev att bjuda upp Pardubices manliga befolkning och dansa salsa. Skitkul!
Jag dansade med en tjeck som kunde lite svenska för han hade varit i Mora och Falun (hockeyrelaterat antar jag), ett gäng fransmän, två holländare varav en var en kopia av Orup, en engelskman, och ytterligare ungefär 20 tjecker. Det var många som var svårflörtade men få som vägrade. En av fransoserna var tvär och managern för Pardubices elitserielag lyckades jag inte övertala trots hot om 2 min utvisning för missconduct. Lyckades dock motstå en het längtan att skrika efter honom när han gick:
"Zakaza ne ovolneni!" (iceing på tjeckiska).
När detta uppdrag var över tyckte Mimmi att jag var alldeles för nykter och drog med mig till ett dansställe som heter Pata Puf. Där blev det några teqila i rad och sedan var det problemet löst.
Jag tror att jag var hemma vid 02-tiden och vid 17-tiden dagen efter lyckades jag intaga den första måltiden bestående av en halv macka, men det var det värt!

Tack alla ni som var med och gjorde min möhippa fantastiskt kul!

Vi har fått nya grannar. Systern till Patrick som äger de 5 husen på gården bygger nytt och behövde någonstans att bo i ett halvår. Tre av deras hus står tomma mest hela tiden så det var ju inget problem.
De har en pojk som heter Jirka på 2,5 år, unge herr Artban som är 5 månader av sorten "tjorvenhund". Biter på allt och alla, väger 35 kilo och kommer väga mellan 80-100 kilo när han är "färdig". Sedan har de en liten bjäfsig sak (börjar lugna ner sig nu när han lärt känna oss) Han fick inte något namn utan kallas bara "liten" vilket heter "Malo" på tjeckiska. Han är 9 år gammal, har EN tand kvar, ser och hör dåligt.
Pojken Jirka har redan fattat tycke för Linnea och hela dagarna hör man honom ropa: "Linneo" och efter en stund ser man dem komma hand i hand.
Så man kan väl säga att den här sommaren har vi blivit med hund (ar). Eftersom det inte finns något som avgränsar tomterna från varandra så går de och lufsar omkring här på gården.
Jag har börjat ett projekt som i dagsläget känns lite hopplöst men jag kan ju inte ge upp efter tre dagar. Det lär ta tid...

Artban och Malo får inte gå in i vårt hus och man vill ju kunna ha dörrarna öppna. Så fort de kommer till dörren säger vi nej och ställer oss i vägen. Vi får väl se om det får resultat och i så fall hur lång tid det tar. Vi kommer ju inte se honom varje gång han försöker men barnen är duktiga. Linnea kastar sig på honom. Tar tag i nackskinnet allt vad hon orkar. Säger bestämt  "NE" och försöker dra ut honom. Ni kan ju själva lista ut vem som vinner, 35 kilos Artban eller 17 kilos Linnea. Hon får ju motion i alla fall.

Nu har vi haft några frukostar ute. Ni har visst haft samma värme i Sverige som här i Tjeckien. Skillnaden är väl att här är det ganska normalt med 25-34 grader varmt i slutet på maj/början på juni. Här är vår egen skörd som vi åt till frukost i morse (alla utom Tomas för han var på sin egen svensexa)