Livet i Tjeckien

Ja, då har även Albin och Linnea drabbats av årets influensa. I tisdags kväll efter kalaset hos Lukas fick Linnea feber och på natten fick även Albin feber. Tomas blev ju sjuk i fredags kväll och idag- torsdag är första dagen han är helt feberfri så han har varit lite hängig. Barnen verkar klara sig bättre men de är ju inte så känsliga för feber som vi vuxna.
Peppar, peppar- jag mår fin-fint!

Dessa dagar har fördrivits med spel, tv och tvätt och städ. Storhandlade gjorde jag ifall vi skulle bli liggandes allihop men igår trodde jag att jag skulle krypa ur skinnet. Det var nog årets längsta dag. Jag kände inte för att göra något (hela huset var i kaos så det fanns inte brist på saker att göra) Jag gick bara och tittade på skiten och tyckte dagen var JÄTTETRÅKIG. Idag känns det bättre, det var till och med kul att städa!

Ja, då har årets influensa nått familjen Frick/Johansson i tjeckien. Tomas kom hem i fredags kväll efter att ha kollat på hockey och sa att han kände sig hängig. Morgonen efter hade han feber och ont i hela kroppen. Han varierar sig lite med ömsom frossa ömsom svettningar. Han har fortfarande feber och ont men verkar ändå piggare idag. Vi andra har klarat oss än så länge och jag och Albin åker iväg och spelar tennis idag. Albin har idag börjat sitt livs första  påsklov!

I fredags hade jag en sådan där förmiddag man helst vill gömma sig ifrån. Albin skulle åka skridskor med sin tjeckiska klass. (han har engelska, bild och idrott med en tjeckisk etta). 8,30 skulle vi vara där och blev naturligtvis sena. För att underlätta för sin stressade mamma hade barnen själva plockat fram sina skridskor och de kläder de trodde de skulle ha så jag sprang halva morgonen och letade efter skridskor och hjälmar de hade lagt på "ett säkert" ställe. Tanken var ju god men vi blev inte mindre sena för det... Har lite svårt att upprätthålla den pedagogiska nivån med mina barn när morgonstressen sätter in och jag blir allt annat än trevlig. Väl i bilen kör jag som, med mina mått mätt,  en biltjuv, med tjeckiska mått mätt, ganska normalt!
Vi ska in till Ces Arena och där har man en bom. När man tryckt ut sin biljett åker bommen upp och man kan åka in. Vi parkerar och springer in. Inga barn där ännu, väntar en liten stund och frågar på knagglig tjeckiska, "Skola"?
Mannen svarar "Ne skola" 
Ja ja, de har väl inte kommit ännu. Efter ytterligare några minuter frågar jag igen och det visar sig att det var ingen skridskoåkning för någon skola på hela dagen. Åh, då åker vi väl till skolan med Albin istället (börjar 8.50). Biljetten man fick när man åkte in på parkeringen ska man nu sticka in i en automat på parkeringen, betala summan i displayen och då får man en NY biljett som man ska stoppa in i automaten vid bommen så den åker upp. Nu hade jag inte varit på parkeringsplatsen tillräckligt länge så jag behövde inte betala och åker till bommen och stoppar i biljetten och inget händer, provar igen...och igen...och igen. Backar tillbaka till automaten på parkeringen stoppar i biljetten och det står fortfarande att jag inget ska betala. Åter in i bilen, åker till bommen och samma visa igen. Denna gång står det dock tre bilar bakom mig som även de måste backa för att jag ska kunna komma tillbaka till automaten. Tredje gången lyckas jag!
Åker med Albin till skolan och får där veta att bussen med skolbarnen stått utanför vårt hus och väntat länge på oss, de hade inte fått meddelandet att Albin inte skulle med. Vid det här laget har jag lyckats bygga upp en härlig stresshuvudvärk!
Skyndar iväg till Globus (mataffär) vi hinner kanske handla. Har naturligtvis glömt inköpslistan i morgonstressen och springer härs och tvärs igenom affären med en Linnea som inte är på humör för att springa. Charken hoppar vi över-för lång kö. Fort ut i bilen och hem med maten. Jag ska spela tennis på förmiddagen och måste hem och packa upp maten, äta mellanmål och byta om. Kommer i sista minuten till tennishallen, springer in och tränaren är inte där, fick stå och vänta i 10 minuter. Kan inte påstå att jag var särskilt sugen på att spela tennis. Skitsur och med världens huvudvärk.
När spelet väl började så var det oerhört skönt att få slå lite extra hårda slag. Träningen funkade bra och han tyckte att jag hade ett himla bra svung på backhanden.  Nu undrar väl ni om jag kommer till poängen snart och här är den. Efter en timmas tennis-spelande var både mitt dåliga humör och huvudvärken som bortblåsta. Visst är det fantastiskt att man kan stressa sig till fysiskt smärta och ännu mer fantastiskt att den är så lätt att bota. Slå på en boll och öka pulsen i en timma.

Idag har jag varit på svenska skolan och masserat. Detta är sista veckan på projektet "friskvårdsveckorna". Denna vecka har de haft avslappning, träning i klassrummet och idag var det dags för massage. Jag tog med mig massagebänken och masserade de som ville. Eftersom det är barn och ungdomar det handlar om kan man inte göra en vanlig massage. Barnens ligament är känsligare för massage eftersom den växer, därför måste man vara mer försiktig. De hade heller aldrig fått massage så det var mest för att se om det var något de tyckte om. Alla gör faktiskt inte det! Sedan satt vi några minuter i klassrummet och jag visade hur man kan massera varandra utan olja och bänk. (kan vara ett bra knep att erbjuda föräldrarna massage när man vill ha höjd veckopeng...)

Imorgon ska jag jobba på skolan och då avslutar vi dagen med badminton på ett av gymen här i stan.

Jag är hockeyänka. I torsdags morse klockan 5.20 blev Tomas hämtad för att åka till Holland och spela hockeyturnering. Han har spelat några gånger med ett lag av lite blandad karaktär, bl.a borgmästarens högra hand, några poliser och en man på ca 70+. Tomas tror att 70+mannen har spelat på elitnivå för han är tydligen fortfarande duktig. När Tomas frågade vad det var för turnering de skulle på fick han svaret:

"It´s a tournament for loosers"!

Hur som helst, på kvällen när de kom fram skulle de få en välkomstdrink sedan skulle de spela match. De flesta kanske sparar drinken till efter matchen, åter igen hur som helst så åkte de till Rotterdam på fredagen och för en stund sedan, (idag lördag) ringde Tomas och berättade att de spelat två matcher och vunnit bägge. De hade två matcher kvar. Han hade varit duktig och lagt sig för att sova vid 24-tiden igår (åtminstone vad han sa till mig) medan många andra hade varit uppe till både 03 och 04. De hade inga som helst problem att spela hockey i alla fall. Deras störst problem var istälet att ölen är hälften så stor och kostar dubbelt så mycket.

Ja då kommer det för tredje gången... hur som helst så är det nog en ganska utmattad Tomas jag får hem på söndag kväll. Tur att han ska jobba på måndag!

I fredags innan Albin skulle gå till skolan blev han stående vid vardagsrumsbordet där min tidning IFORM låg. Han läste lite på framsidan och kunde stolt berätta vad han läst. Han bläddrade lite i tidningen och ropar förtjust. "Mamma, det är en sån där grej i tidningen som man har fått med."
Ja ha... säger jag lite drömmande med kaffekoppen i handen där jag sitter och funderar på om det är dags att ställa in frukosten i kylen.
"Får jag öppna den"? frågar han otåligt och jag tittar då upp.
"Ja" säger jag fullt medveten om att paketet innehåller ett provexemplar av Tena inkontinensskydd!

Det tar en stund att öppna och när han har den i handen tittar han förundrat på den innan han utbrister:
"Mamma, det är ju ett fotplåster"!!!

"Det ser faktiskt så ut" säger jag men det är något annat. Jag drar historen om att när vi mammor fått ut våra bebisar kan det ibland bli lite problem med att hålla sig när man hoppar och nyser.(Inte nödvändigtvis samtidigt) Även nu är jag fullt medveten om vad jag ger mig in på... att jag kan få hålla hans livs första lektion i sexualkunskap och förklara allt om bebisar och deras tillverkning. Jag håller andan ett ögonblick och ser lågan släckas i hans ögon... sedan kommer ett uppgivet  "Ja ha" och sedan går han.

Skolan har under veckorna 9-11 aktivitetsveckor. Det är dels för att lära barnen att idrotta och röra på sig och dels att kunna prova på nya saker. Det är ju svårare att börja med en idrott här eftersom man inte kan språket. Barnen får poäng för varje  sak de gör och om man gör saker tillsammans får man fler poäng.
 Under veckan som gått har det varit, pingis, promenad, salsa, handbollsträning och squash. I lördags skulle vi bowlat men det blev inställt pga strömavbrottet i stan.

I fredags var jag och Albin på skolan och en av svenskarna, Björn höll i hanbollsträningen en timma. Vi fick lära oss passa, dribbla och skjuta och hade lite lekar. Jättekul men jobbigt. Lite träningsvärk hade jag allt i lördags.

Igår var det dags för squash i hallen som ligger i Svitkov där vi bor. Jag har bara spelat squash en gång tidigare, på gymnasiet men det var kul det också. Senare på kvällen var vi några tjejer (och en kille) som provade ett annat gym än det vi brukar gå till och vi provade kick-box aerobics. Shit vad jobbigt det var men superkul. Varje rörelse jag gör i dag känns. Det känns till och med i armarna när jag sitter och skriver på tangentbordet!

Igår, lördag, skulle vi åka till bowlinghallen med de andra svenskarna men en knapp timma innan blev det strömavbrott, började blåsa något vansinnigt och hagla enormt. Det visade sig att det var strömavbrott i hela staden så vi funderade på om det var någon idé att åka till bowlinghallen. Jag och Albin bestämde oss för att åka iväg, strömmen kunde ju komma tillbaka snart men väl framme var det kolsvart och Tomas ringde hem oss igen eftersom Linnea var sjuk.
En metallcontainer på hjul hade blåst över gatan och vält, träd hade vält över vägen och en massa andra saker låg där de inte skulle. Senare kunde man läsa om stormen på internet, ett par personer i Tjeckien hade omkommit och i Österrike hade det också varit bedrövligt.
Känns avslägset att det för en vecka sedan var nästan 20 grader och vinstilla.

Linnea hade maginfluensa i måndags och efter det har hennes mage varit dålig. Hon har klagat över magont varje gång hon ätit och vissa dagar har det gjort så pass ont att hon gråtit hon har även varit lös i magen. Eftersom hon haft känslig mage flera år tyckte vi att hon får äta lite försiktigt så kommer magen säkert igång men igår (lördag) var det värre än vanligt. Vi skulle vi bowla med de andra svenskarna men Linnea var inte bra så hon fick stanna hemma. Tomas hade försökt ringa mig men pga strömavbrott funkade inte min telefon så han ringde Jacko som lämnade över sin telefon. I bakgrunden hörde jag Linnea skrika hysteriskt. Hon hade så vansinnigt ont att vi bestämde oss för att åka in med en gång.

Vi gick in till barn-jouren och satte oss i väntrummet och funderade på om det fanns någon ringklocka men vi såg ingen. "Vi sitter här och pratar lite högt så kommer det säkert någon " säger jag. Vi kunde höra röster inifrån rummet och tänkte att de är nog upptagna med någon patient eftersom de inte öppnar. Det lät dock inte som det så efter 5-10 minuter knackar Tomas på dörren. Inget händer... ja ja vi väntar lite till. Ytterligare 5 minuter går och vi börjar undra om man kan med att knacka en gång till. Tomas går ut utanför och där hittar han en ringklocka. Han ringer på den och efter ca 0.3 sekunder flyger dörren upp och sköterskan vill ha våra försäkringspapper. Väl inne frågar jag om de pratar engelska. Varken barnläkaren eller sköterskan kan enligt egen utsago ett enda ord engelska. Shit, tänker jag. Hur ska jag förklara på ett språk som jag inte kan vad som är fel på min dotter så att hon kan ställa rätt diagnos.
Jag börjar med att peka på magen och säga "Ne dobri" som betyder "inte bra" och efter det körde vi båda med teckenspråk blandat med ord. Vi började med ordet måndag och teckenspråk för spya, sedan ordet tisdag med efterföljande teckenspråk för diarre och så höll vi på en bra stund tills läkaren kände på magen, lyssnade på lungor och hjärta och kollade halsen. Sedan kom ordinationen som var ca 60 sekunder lång och lät ungefär som:
Bla bla bla bla bla blättan blä....
När hon var färdig stirrade jag bara på henne och sa: "Pomalo prosim"! (snälla långsamt)
Då gick det bättre men för säkerhets skull ringde Tomas chefens fru Alena som är tjeckiska som kunde översätta. Tack Alena!
Vi hade förstått det mesta men det var ett par saker till som vi ville att läkaren skulle veta.

 Ordination: inget fett, ingen stekt mat och inga mejeriprodukter. Hon skulle äta vitt bröd, ris, potatismos, vatten, te och universalprodukten i Tjeckien Piscoti. Denna produkt äts av alla- alltid! Hundarna äter den, barnen äter den och alla däremellan. Det är små kex eller nå´t som innehåller ägg, vetemjöl och socker. Linnea älskar dem och äter dem hela tiden nu när hon är sjuk. Vi får nog lägga in henne på avvänjningsklinik när dieten är över...



                     

Ibland får man så underbara kommentarer av barnen och en sådan kommentar fick vi av Linnea ikväll. I väntan på melodifestivalen spelade vi Albins Spindelmannenspel.
Det är ett kortspel med korten 1-8. Varje siffra har en bokstav efter sig, a-d, alltså kan de ha 1d, 2a,3c eller 7b osv. Linnea som är 4,5 år trodde vi inte kunde fler bokstäver än L, A och E som ingår i hennes namn men aj så vi bedrog oss. Hon hade rätt på varje fråga och lämnade rätt kort hela tiden.(I detta spel delar man ut alla kort till spelarna och sedan ber man om de man inte har, tex. Linnea, har du 1d? Har hon detta så lämna hon det till sen som frågat och den personen får då fortsätta fråga. Om hon INTE har kortet är det näste persons tur.)
När vi insåg att hon kunde bokstäverna och siffrorna säger jag beundrande:

"Men Linnea hur har du kunnat lära dig alla dessa bokstäver så bra"? så svarar hon självsäkert:
"Jag har ju sett hur klockan går...

I söndags när vi åkte hem från det som skulle ha varit en skidresa följde vi med spänning termometern i bilen. När vi åkte visade den på ca 9 grader och steg ju längre mot Pardubice vi kom. Väl frammer visade den 17,5 grader!!!

Tomas tyckte vi skulle packa upp och göra iordning inne. Jag sa bestämt NEJ! Sådana här dagar får inte slösas bort med sån´t tråkigt! Vi ska fika i trädgården bestämde jag som envåldshärskare i familjen.

Först satte jag mig i solen med polo och jeans men det gick bara inte. När jag såg termometern förstod jag varför, 36,5 grader i solen och det var nästan vindstilla. Det blev till att hämta "trekvartisarna"

Albin sken som en sol och visade stolt upp sin nya skateboard och Linnea gjorde det samma eftersom hon ärvt Albins.



               

Tomas hade tydligen ett uppdämpt behov av att göra något nyttigt för när han inte fick vara inne så dammsög han bilen och åkte till biltvätten medan jag satt i solen och gottade mig. Mitt liv som hemmafru ÄR verkligen bra...

När vi var i Velke Karlovice i helgen började Jake och Vendulas lille 1-åring att kräkas och sedan fick han feber. På söndagen när vi åkte hem fick vi ett SMS från Gustafssons att deras äldste son börjat kräkas i bilen så på söndagkvällen satt jag och barnen och stoppade i oss hela vitpepparkorn. Jag åt a la natruell och barnen med jordgubbsylt. Tyvärr hade det ingen effekt på Linnea för i går eftermiddag började hon gråta över sin onda mage och på kvällen var det dags för kräkningarna. Hon har klarat natten bra och nu sitter hon på toaletten istället. (de få tillfällen hon faktiskt hinner dit)
Jag går och håller tummarna för att mina pepparkorn a la naturell har fungerat bättre och Albin går omkring och hoppas på en magsjuka för då får man se på TV hur mycket man vill...

I torsdags när Albin slutat skolan åkte vi iväg till en stuga i bergen för att åka skidor i en by som heter Velke Karlovice. Det var Tomas tjeckiske jobbarkompis Jake och hans fru Vendula som bjöd in oss tillsammans med familjen Gustafsson( Jonas, Katarina, Jakob 5 år, Lukas 3 år och Hudson- Golden Retrivervalp) och tjeckiska jobbarkompisen Milos och Simone.
Tyvärr fanns det för dåligt med snö för att åka skidor men barnen hade lite snö att leka i på tomten i alla fall. På lördagen åkte vi till grannbyn för att bada så barnen fick komma ut ur stugan några timmar. Det blir ganska intensivt med så många personer på en liten yta när man inte kan vara i skidbacken hela dagen.

Vi har ätit bramboracky (potatispankaka) tills vi storknade. De gjorde nämligen smet på 10 kilo potatis men de var fantastiskt goda!

Vi har haft svenskakurs för tjeckerna, de har haft tjeckiskakurs för oss, mest har vi pratat engelska men fru Gustafsson fick även tillfälle att damma av sin franska.

Vad har jag lärt mig för nyttigheter under den här resan då?
Jo... Tjeckerna kan leva på te och vetelängd i 4 dagar utan problem och jag kan numera utan att blinka säga: jeho jemeno je Tomas som betyder: Hans namn är Tomas.

Här i Tjeckien ger man ofta godis till barnen och det tycker vi lördagsgodis-föräldrar kan vara lite jobbigt. När barnen har varit duktiga och städat undan på dagis så får de godis, vilket i praktiken innebär att många av barnen äter godis varje dag. Dagisets mellanmål består ofta av chokladflingor eller en "chocklat-bar".
Vi har pratat med lärarna och ägarinnan till dagiset och bett dem att inte ge barnen godis varje dag utan bara om det är någon speciell högtid eller födelsedag. Vid några högtider ska barnen ha med sig lite godis som man sedan delar upp så alla får lika mycket. Så var det även på alla hjärtans dag.

Linnea kom till dagis med ett stort leende och gav "kökstjejen" sitt bidrag med godis men när jag kommer och hämtar Linnea är hon inte alls lika glad. Hon börjar gråta så fort hon får se mig och när hon lugnat sig lite kan hon berätta:
"ALLA barnen har fått godis men inte JAG!"
När jag översätter till fröken springer hon genast iväg till köket och hämtar en påse till Linnea. Eftersom svenskarnas barn inte får äta godis mitt i veckan så har hon sparat Linneas påse så hon kan ta med den och spara den till lördagen istället.
Det var väl inte så vi hade tänkt oss när vi förklarade vad vi ansåg om godis varje dag men vi får väl ta upp till diskussion igen.
När vi väl hade fått på Linnea kläderna och skulle gå så vägrade hon och skulle in igen.
"Varför då?" frågar jag irriterat eftersom jag vill hem.
Då berättar hon att 6-årige Enrico tyckte synd om Linnea som inte fick något godis och gav henne lite från sin egen påse. Nu ville hon ge tillbaka lite eftersom han varit så snäll. (Har hört av en anna förälder att barn inte kan känna empati förrän de är ca 7 år, men orättvisa när det gäller godis verkar vara en annan femma!)

Det var en rörd mamma som lämnade dagis den dagen...


                                             
Linnea har ätit blått godis i Wien 2006

Ni har väl sett reklamen för Treo där pappan står i köket och fixar en romantisk middag till sin date och sonen sparkar fotboll inomhus. När pappan ska sparka tillbaka bollen träffar han vinglaset och pojken säger Psssccchhh!

I morse var det dags för "Treoreklamen a´la Pardubice". Vi är hundvakt åt familjen Gustafssons Golden-valp och han har en mjukisboll från IKEA som leksak. I vår familj har vi en regel som innebär totalförbud att sparka bollar på nedervåningen. Barnens rum är den enda tillåtna zonen.

Jag har precis ätit frukost och hällt upp en kopp kaffe, bara tagit en klunk när jag ser något komma farande i ögonvrån. Hudsons boll... missar precis det tända ljuset, landar på mitt fulla vattenglas och studsar ner vid den fulla kaffekoppen som välter.
 Jag klarar mig från att bränna mig då min tjocka fliströja tog det mesta, väggen är prickig, de ljusa fogarna i golvet är numera kaffefärgade, köksstolarna med tyg som inte går att ta av har nu inte bara yoghurtfläckar men det bästa av allt... Linneas min! Hon var i chocktillstånd. Fotboll är inte hennes starka sida ännu men detta var en klockren träff så jag vet fortfarande inte om hon var chockad över den snygga träffen av bollen eller effekten av den...

Idag har det varit begravning i Sverige av min pappas faster Margit.

Jag var inte med på begravningen och det känns lite konstigt. Även om begravningar är jobbiga så är det ändå "skönt" att vara där för att få något sorts avslut och att säga hej då. Margits man Tolle har vi redan sagt hej då till, han gick bort för några år sedan.

Linnea heter faktiskt också Margit och det är efter denna krutgumma som är född på samma dag, den 26 juli.

Krutgumma kallar jag henne för det är så jag minns henne. Liten,mager med rynkigt ansikte. Små pliriga ögon och ett härligt skratt som hon använde hela tiden. Hon var inte rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte och meningar som hon började med orden: "Jag blir så förbannad!" avslutade hon alltid med sitt härliga skratt.

När vi flyttar hem till vårt hus i Sverige igen i augusti kommer jag sätta mig i Margit och Tolles soffa, lägga fötterna på deras satsbort, snegla bort mot deras tavla som är "döpt" till Nils (efter en annan släkting som en person på tavlan liknar) och ta en kopp te i Margits temugg som numera är MIN favoritmugg.






Margit sommaren 2007, 95 år+

Leverpastej är något jag är mycket förtjust i och som jag saknar här i Tjeckien. Det är inte så ofta man saknar smaker här men ibland kan jag sitta och drömma om en färsk kruska-tekaka med leverpastej och gurka. (Det vattnas i munnen bara jag tänker på det!)
Då kan ni tänka er vilken lycka jag kände när jag i onsdags hittade bredbar leverpastej på Hypernova (en av matvaruaffärerrna här). De fanns i flera sorter men jag tänkte satsa på ett "säkert kort" utan konstigheter. Morgonen efter åkte knäckebrödet fram, för de har faktiskt Wasa knäckebröd här...

Då jag och Albin haft många och långa diskussioner den senaste tiden om hur man uppför sig vid matbordet (man sitter ordentligt, rapar och pruttar inte vid bordet, ulkar inte och försöker inte kräkas upp maten högt och ljudligt när den inte smakar som han tänkt sig, kallar inte maten ÄCKLIG och spottar ut den osv ...) känner man att man måste föregå med gott exempel. Med detta i bakhuvudet tog jag bara ca 2*2 cm av mackan och bredde med leverpastej och tur var väl det för det var något av det äck... minst goda jag ätit i hela mitt liv! Det är obegripligt för mig att någon överhuvudtaget kan tänka sig att köpa en sådan paket två gånger!

Då jag även sagt till barnen att man ska försöka äta upp det man tagit till sig tog jag en tugga till för syns skull och när barnen gått åkte mackan i papperskorgen!

Hyckleri? Javisst, men vad gör man!?

Förra gången det kändes som om våren hade kommit blev jag ju lurad men nu känns det som om det blir mer och mer vår. Vädret är fint. Solen har lyst i flera dagar och det har varit runt 10 grader. Den här bilden tog jag igår: