Livet i Tjeckien

När jag pratade med den nya familjen kändes det både bra och konstigt. Dels var det jag som satt på mer erfarenhet om hur saker går till här nere och kunde svara på frågor, dels kände jag mig lite upprymd, för man kommer ju ihåg vilken känsla man själv hade när man nyss hade flyttat hit, och även ett litet sting av avundsjuka för att de har ett så fantasktisk äventyr framför sig.

När vi suttit och pratat en stund hör vi en röst på svenska som säger att det var kul att höra fler svenska röster. Det visar sig att det är en svensk familj som varit med i hästtävlingar. De har en stor Steeplechasebana, (har ingen aning om hur det stavas och ingen lust att kolla upp det heller just nu), någon kilometer från Svitkov där vi bor. Det är första gången vi har träffat andra svenskar som inte på något vis är kopplade till vår supportgrupp. Kul!