God Jul
Ville bara önska er alla en riktigt God Jul och Gott nytt år!
Kram Sara
Stress
Trodde jag skulle slippa det i år eftersom vi åker hem och bor hos min kusin= inte lika mycket att stå i.
Det enda jag behövde göra var att planera packning, paket och diverse presenter och vem vi ska träffa och när under de fyra dagar vi är hemma. Dessutom är jag hemma på dagarna och borde ha all tid i världen. Jag borde dock ha anat oråd efter att ha tillbringat 35 år med mig själv. (Att hoppet är det sista som överger en kanske stämmer). Varför blir det då så här?
1. FRÖKEN FRICK SAKNAR TOTALT ALL FÖRMÅGA ATT PLANERA.
2. FRÖKEN FRICK SAKNAR TOTALT ALL STYRKA OCH KRAFT SOM BEHÖVS ATT FÅ TUMMEN UR DET BERÖMDA HÅLET.
Idag har v i stressat halvt ihjäl oss för att hinna det vi ska. Vi har inte hunnit halvvägs ännu och ändå sitter jag här och hamrar på tangentbordet. Vi har knappt börjat packa, Tomas och Albin har åkt iväg på hockey, jag borde ha tvättat mer kläder ... För att ni ska förstå hur illa det är så skickar jag med en bild:
Bron över floden Elbe
Ska vi åka fram på stan en fredag sitter man i bilkö ungefär 40 minuter jämfört med att ta sig till samma ställe utan rusningstrafik som tar 10 minuter.
När man kommer till ett trafikljus kan det lysa grönt för att åka rakt fram och rött för att svänga t.ex. höger. Problemet är att det bara finns EN fil. När det bara är personbilar i kö så funkar det hyfsat för då får två bilar plats i bredd och de som ska köra rakt kan köra om (även om det blir lite trångt och man inkräktar på motsatt fil) Men eftersom det inte finns någon ringled måste ALL tung trafik går genom staden och när det står en lastbil framför finns det inte plats att köra om. Detta innebär att ingen kan köra rakt fram och ingen kan svänga! Det blir tvärstopp!
Nu har vi som bor i den lilla stadsdelen Svitkov tur för vi kan ta en liten bakväg. Det är nästan som att köra ut på landet, en liten gropig landsväg. Som Ingela sa när vi åkte den vägen förra hösten när de hälsade på: "Vart i helsike är vi nu"?
På mornarna när jag kör barnen till skola och dagis brukar utsikten över Elbe vara fantastisk och jag har tänkt så många gånger att jag måste ta kort varje årstid så jag inte gömmer dessa vackra bilder för långt bak i minnet. Fram till idag har jag inte lyckats. Tyvärr lyckas man sällan fånga ljuset och känslan på bild så som man ser det i verkligheten och så även idag men här kommer ett försök:
Språksvårigheter
När vi svängde av strax innan Hradec blev vi lite misstänksamma men tänkte att det ligger väl i närheten av Hradec men vi åkte igenom den ena byn efter den andra och när vi kom fram var vi i Hradek. Vi följde snällt efter de tjeckiska barnen och kom till ett slott! Vi fick en guidad tur på detta fantastiskt vackra slott och det handlade om hur man firade jul förr i tiden. Även om man inte förstod så mycket av vad som sades var det ändå intressant.
Efteråt gick vi ner i källaren och tog en kaffe och köpte souvernirer. Jag köpte en flaska engelsk slottspunch och Albin en julklapp till Linnea.
Jag vet inte hur många gånger man tror att man ska göra en sak men i slutändan händer en helt annan. Varje gång jag får erbjudande att hoppa på något försöker jag att nappa för det är så kul att se vart man hamnar!
Julfirande på dagis
Det hela började klockan tre på eftermiddagen och man hade samlat Linneas dagis, förskolan i Rosice och även eleverna från Hradec Kralove. (En stad 2,5 mil bort.) Massor av människor, föräldrar, deras föräldrar och syskon. Vi blev visade in i ett rum som var alldeles för litet. Det fanns sittplats till ungefär hälften av oss och resten fick sitta på golvet. Många föräldrar stod i den enda ingången till rummet. Här inne skulle barnen ha lite uppträden med dans, sång och teater. Tyvärr blev det lite långdraget för där satt vi i nästan en och en halv timma medan de andra ungarna som inte uppträdde sprang fram och tillbaka.
I hallen utanför detta rum stod ett litet bord med kakor som vi föräldrar tagit med oss. Från Sverige blev det lussebullar och pepparkakor. Det skulle vara lite typiska julkakor från de olika länderna och den tanken är ju bra. Problemet var att ingen visste när vi skulle äta dessa kakor så de tjeckiska barnen sprang ut och in hela tiden för att hämta kakor att äta. När det är så trångt och många sitter på golvet så blir man trampad på ganska mycket när det är 20 barn i åldrarna 2-7 år som ska ta sig fram och balansera med kakfat. Dessutom har man inte en chans att se något av uppträdet. Alla pratade hela tiden i munnen på varandra så det var inte många som kunde se eller förstå uppträdet över huvudtaget.
Våra barn fick först inte några kakor eftersom vi sagt att vi sitter still och kollar på uppträdet och man väntar tills de säger varsågod. Eften en dryg halvtimma gav vi upp.
Mitt i uppträdandet kommer Klara som är rektor och säger att vi ska gå och ta på oss ytterkläderna. ALLA reser sig mitt i uppträdandet,(stackars barn, tänk dig själv att alla reser sig mitt i ditt uppträde) vi snodde en kaka på vägen och går ner i ett kapprum som är lika stort om en vanlig hall och ni kan ju tänka er när 75 personer ska ta på sig samtidigt i ett litet utrymme utan lampa så kan det inte bli annat än kaos.
Väl ute skulle det tändas några lyktor men först skulle de läsa en saga (eller något) Har egentligen ingen aning för det gick inte att höra och nu hade våra barn efter att ha suttit still i en och en halv timma och fått sockerchock efter alla kakor svårt att hålla sig stilla. De sprang som vildar så vi smög ut genom grinden och åkte till bykrogen för att äta kvällsmat.
Känns faktiskt lite skönt att slippa känna sig tvungen att närvara på detta spektakel nästa år.
Lucia
Efter det fina luciatåget gick vi in i klassrummet och fikade. Barnen hade bakat lussekatter och pepparkakor och en av distanseleverna hade bakat en jättegod mjuk pepparkaka som hemkunskapsuppgift. Albin hade så kul och var helt utmattad när det var dags att åka hem så han grät i över en halvtimma och sa att han inte ville hem. Väl hemma somnade han på stört!
I eftermiddag är det julfest på Linneas dagis så jag och Albin ska snart åka dit. Efteråt ska jag och Katarina ta barnen till vår bykrog och äta kvällsmat. Dels är "gubbarna" borta också slipper vi laga kvällsmat. Skönt!
Böter
För ett par veckor sedan stod min bil parkerad utanför skolan som den gör varje gång jag jobbar. När vi hade rast gick jag och Katarina ut för att rasta hennes hund Hudson. När vi gick tillbaka till bilen stod det 4 poliser i närheten och det verkade sitta lappar på alla bilar, så även på våra. Jag har fått min livs första parkeringsbot!
Här får man inget inbetalningskort utan en liten lapp man ska ha med sig till polisstationen. Idag gick vi dit. Det var faktiskt så roligt att vi kan tänka oss att göra det igen. Dessutom var det så billigt att det skulle löna sig att få böta istället för att betala parkeringsavgiften!
Här i Tjeckien (säkert i andra länder också) kan man bli ganska sur, arrogant och sucka mycket högljutt m.m. när det kommer fram folk som inte kan språketså bra. Jag tror egentligen inte att de är medvetna om hur illa det verkar och jag tror heller inte att de gör det för att de är elaka utan det är nog bara osäkerhet. Men idag när vi kom till poslisstationen förväntade jag mig det värsta och möts av en jättetrevlig dam som till och med log. Efter en stund kom hennes kollega och frågade henne om vi var fransoser. Då svarade jag att vi är svenskar och ytterligare leenden kom och hon sa något om att vi pratade bra tjeckiska.
Katarina började bli lite orolig och frågade:
"Hur mycket tror du att det kostar. Jag har inte så mycket pengar med mig"
Jag svarade att jag inte trodde det skulle kosta så mycket och det stämde. Det kostade 100 CZK!
Detta mina vänner är 33 svenska kronor. Med tanke på att det kostar nästan 25 kronor att stå parkerad vid skolan en arbetsdag och jag fick en bot 7:e gången så funderar man nästan på att strunta i att betala.
Vad har man då lärt sig av detta? Jo, ska man felparkera så ska man göra det i Tjeckien!
Sedan gick jag och köpte mig en mockajacka och en fika på café Bayern, tyckte jag kunde unna mig det när förmiddagen blivit så "billig"
Bilder
Här kommer lite blandade bilder:
Här är vårt hus och kök, tyvärr ingår inte hunden!
Barnen
Hotellet i Pec och fler bilder på barnen.
Julen är död!
" Det är ett T. Den som ligger i graven heter Tomas"
"Jaha" svarade jag eftertänksamt och när jag var på väg ut ur rummet började Albin sjunga julsången Julen är här. Han bytte dock ut ett väsentligt ord och sjöng:
" Julen är död"...
Pepparkaksbak i repris
Hade lite tur när jag åkte till Katarina för det var nära en krock igen. Stannade vid ett övergångsställe (denna gången också) och såg att bilen bakom låg ganska nära så jag höll lite koll i backspegeln och hon tittade åt ett helt annat håll och såg inte alls att jag stannat. Det gjorde som tur var passageraren som satte upp händerna i taket och såg ut att skrika, sedan hörde jag ett däcktjut och väntade på krashen men den kom som tur var aldrig. Lite skakig i benen blev jag dock!
Efter ett par minuter kom en piketpolisbil och körde om med blåljus och i korsningen framför hade en bil kört in i en långtradare. Man börjar faktiskt vänja sig för så här är det nästan varje dag. När Tomas skjutsade mig till tåget i tisdags var det tre trafikolyckor med totalt sju bilar... listan kan göras lång.
Eftermiddagen ska spenderas med veckohandling, inslagning av julklappar, massor av vitlök och c-vitamin för att bota min förkylning.
Skidresa i Pec
Förra året åkte de flesta i "svenskgänget" till Pec för att åka skidor den första helgen i december. (vi var inte med) Då fanns det ingen snö och man umgicks och spelade kort och drack en massa god öl. I år var det lite bättre utsikter med 35-40 cm snö de senaste veckorna. I fredags när vi åkte upp spöregnade det nästan hela vägen. Ju närmre Pec vi kom desto mer regn. Jag har nog aldrig sett så mycket vatten forsa ner för vägarna i bergen, det forsade åt alla håll.
När vi kom fram var det en brant backe upp till huset, 100 meter lång ungefär och inte skottad eller sandad. Det fanns däckspår men det var isigt och blaskigt. Eftersom de andra kommit upp för backen innan oss gjorde vi ett försök. Halva backen gick sedan tog det stopp. Det var väl bara att försöka backa tillbaka men det var lättare sagt än gjort. Man fick snarare kana hela vägen tillbaka. På 3:e försöket kom de andra ut och skulle putta upp oss. (Vi var för lata för att sätta på snökedjorna som låg i bagaget.) Jag och barnen gick ur mitt i backen och bagaget bärdes upp till huset för att bilen inte skulle väga för mycket. På 6:e försöket kom bilen upp med ett löfte om att köpa nya vinterdäck.
Vi åt kvällsmat och sedan var det poker. Anders hade byggt ett pokerbord för 8 personer som han sålt till hotellet förra året. Det tog ungefär tre timmar att kora en vinnare och sedan natti natti.
Morgonen efter var det minusgrader och vi skulle göra ett försök att åka skidor. Det var mycket isigt och barnbackarna var inte öppna p.g.a för lite snö. Vi skulle ta den långa ankarliften för att ta oss till de blå backarna men då kom stöten. Vi fick inte ha barnen mellan benen i liften, de skulle åka själva. Tomas försökte med både vänlighet och en hel del mindre vänliga gester och ord för att få ha Linnea mellan benen men inget funkade.
Jag och Albin kom ungefär halva backen och Linnea ramlade en bit före. (Linnea har stått på skidor 1 gång tidigare så jag tycker att hon kom långt under dessa förutsättningar).
Att försöka få ner barnen på skidor var omöjligt så vi tog av skidorna och de fick kana på rumpan ner. Det tog 35 minuter och kostade 600 spänn.
På eftermiddagen hyrde vi bubbelbad och bastu. Underbart, en bra kompensation för förmiddagen. På kvällen åt vi gemensam kvällsmat och sedan kom pokerbordet fram igen men det är bara hörsägen för jag somnade när jag nattade barnen. Trots två försök att väcka mig så sov jag vidare till klockan 8 på morgonen.
Pulka på söndagsförmiddagen och sedan hemfärd. Vi var tillbaka i Pardubice 14,40 och Tomas spelade squash mellan 15-16 medan jag packade upp och barnen tittade på film. I kväll är Tomas på hockey. Pardubice vann matchen i fredags och vinner de idag ser det lite ljusare ut. Då kanske de till och med kommer till slutspel!
Oops! Nu kom han och undrar varför jag inte lagt barnen ännu, bäst att dra!
Wien
Utsikt över Wien
I tisdags morse åkte jag och Albin på skolresa till Wien. Det var Katarina som är lärare, jag och 6 barn mellan 6-15 år. Tomas skulle jobba lite kortare dagar medan vi var borta för att kunna hämta och lämna Linnea på dagis, men hon fick feber på måndagkvällen och de stannade hemma under veckan.
Det tar ca 3 timmar att åka direkt-tåg från Pardubice till Wien. När vi kom fram tog vi spårvagnen till ett ställe nära skolan vi skulle besöka och åt lunch med de ungerska eleverna. (Ungern har köpt JAS så det finns svenska familjer där också). De hade inte med sig sina lågstadiebarn men det var ändå 9 ungerska barn med.
I Wien finns en svensk skola som det här skolåret har 61 barn från förskola till gymnasium och det var denna vi skulle besöka. Alla barn fick en svensk familj att bo hos utom jag, Albin och Katarina och Hanna som bodde på skolan. Det var ett stort fint hus som tidigare varit bostad så det var lite mysigare än en "vanlig" skolbyggnad. På kvällen gick vi ut och tog ett glas vin på ett vinhus. De har ca 80 vinhus i det området vi bodde och för att få ha ett sådant måste man ha ett eget vin med tillhörande vingård. Sluttningarna med vinrankor låg alldeles i närheten.
På onsdagen delade vi upp oss. De äldre barnen gick runt och blev guidade i staden och de små gick på julmarknad och efter det var det julpyssel i rådhuset. Lunch på Mc Donalds och sedan en rundvandring på en timma. Den ungerska rektorn hade bott 3 år i Wien och var en utmärkt guide. Vi såg nästan exakt samma saker som vi såg när vi var med familjen Olsson i Wien förra året. Det gjorde absolut ingenting för det man glömt fick man repeterat för sig igen och dessutom kunde rektorn som guidade mycket bakgrundshistoria till byggnaderna.
Rosa sockervadd Slottet Nikolaus och Djävulen
på julmarknaden
På kvällen gick vi till ett annat vinhus och åt kvällsmat tillsammans med den ungerske rektorn Bosse.
Torsdag förmiddag var en del distanselever på skolan för att läsa och några hade fri tid att tillbringa med vad man ville. De yngre barnen fick besök av Nikolaus och jävulen. Dessa kommer den 6:e och piskar barnen som varit olydiga och de andra får godis. Denna tradition har man även i Tjeckien som även har en ängel. (I början av svenskarnas vistelse här blev faktiskt barnen hotade med att jävulen skulle komma och ta dem om de inte somnade ordentligt när de skulle vila på dagis. Det var obligatoriskt för alla barn att sova oavsett ålder. Tänk vad olika det kan vara, har svårt att tänka mig att det skulle inträffa i Sverige!)
Klockan 12 var det dags att åka till tåget för att klockan 16,30 vara tillbaka i Pardubice. Hem och packa upp väskorna, äta kvällsmat och lägga barnen för dagen efter skulle Albin till skolan som vanligt och när han kom hem skulle vi direkt åka till Pec (Tjeckiska fjällen) för att åka skidor.
Tuff helg
I fredags kväll var vi hemma hos Boje och Anne-Marie på "Lillejul". Glögg, prinskorv (finns ej här), janssons frestelse, köttbullar, sill och en hel del annat mmm... vad det var gott! Kul hade vi också och vi var faktiskt kvar till siste man och somnade strax före 03,00. Linnea somnade på festen men Albin var vaken hela tiden och blev jättesur när vi skulle åka hem.
Morgonen efter var Linnea som vanligt morgonpigg och tyckte 07,00 var en bra tid att vakna. Vi gick upp och åt frukost framför tv:n och Albin dök också upp efter en stund. När vi hade ätit klart frågade jag barnen om vi skulle mysa i soffan. Inga protester och filt och kuddar plockades fram. Vid 10,30-tiden slocknade jag igen för att några minuter senare höra Tomas röst:
"Varför ligger du här"!?
Han fick bara ett muttrande till svar så han gick och lade sig i sängen igen. Barnen var nog också trötta för de orkade inte ens gräla om vem som skulle ha vilken kudde och vem som fått mest täcke. Vid 13-tiden blev det pannkakor och sedan tillbaka till soffan igen.
Jag hade under veckan lovat barnen att vi skulle baka pepparkakor denna dag så det var bara att bita ihop och börja med det vid 16-tiden. Kvällsmat vid 18 och sedan somnade jag i soffan före barnen vid 20-tiden.
På söndagen ordnade ambasaderna i Prag välgörenhets-försäljning eller vad man ska kalla det på Hotell Hilton. Det var ungefär 20 länder som hade saker att sälja som var lite speciellt för deras land och alla pengar gick till välgörenhet. Det var massor av folk och svårt att ta sig fram men jag tog rygg på en tjeckisk dam i grön tröja och jösses, det var som att glida fram efter en isbrytare. Hon hade minsann varit med förr! Efter några timmar på Hilton gick vi fram till torget och tittade på julmarknaden och sedan åkte vi tillbaka till Pardubice.
Man märker att man inte är 20 år längre och kan partaja så mycket man vill för jag har varit jättetrött hela dagen idag.
I morgon åker jag och Albin med skolan till Wien där vi ska träffa andra svenska skolungdomar från Wien och Ungern.
