Fredagen den 13:e
Torsdagen den 12 mars satt jag och Tomas med barnen och åt kvällsmat. Albin påtalade att det dagen efter var fredagen den 13:e.
Linnea hade ingen aning om vad det var och vi sa att det är ett skämt att det är en otursdag och förklarade att det händer inte fler olyckor fredagen den 13:e än en vanlig fredag...
...morgonen efter hinner vi inte ens ut från vårt kvarter förrän vi krockar med plogbilen!
Jag höll knappa 10 kilometer i timman eftersom det är en korsning med högersväng för vår del över ett fartgupp och en hög häck. (Nej man ska inte köra över häcken men det är dålig sikt på grund av häcken) Dessutom kör man rätt upp på en cykelväg som korsar vägen.
När man kommer fram till cykelvägen har man halva bilen redan uppe på cykelvägen innan man ser om det kommer någon och DÅ kommer denna plogbil på cykelvägen. Eftersom han inte plogade utan bara tog sig från plats A till plats B så hade han hög fart och bromsade inte det minsta.
Det största problemet var att det var isgata så när jag ställde mig på bromsen så gled bilen ca 30-50 cm och vi missar precis skopan eller vad den nu heter, missar med ännu mindre marginal första däcket på traktorn men det andra lite bredare däcket touchar vi. Själv fick han inte stopp på sitt fordon förrän han kört förbi oss med 1,5 meter och jag upptäckte honom ett par meter innan oss så han hade ganska hög fart.
Vi hade sån förbaskad tur i oturen att det enda som var skadat var nummerskylten. Chefen för plogkillarna (Micke Arvidsson) kom ut och kollade på skadan och lämnade papper att fylla i och då tyckte han att vi skulle lämna in bilen till SAAB för att kolla att det inte var några sprickor i kofångaren. Det var ju snö på den och den var frusen så det var svårt att se men det var inget. Nu har vi en ny nummerplåt och jag STANNAR ALLTID innan jag kör ut på cykelvägen.
Våfflor
Magsjuk som jag var kände jag mig inte så sugen på att varken laga kvällsmat eller våfflor så jag gjorde det enkelt för mig. De fick våfflor till kvällsmat!
Tomas då? Han har åkt till Tjeckien en vecka, taskig timing...
Magsjuka
Det går "ränneski..." på Linneas dagis och flera personer i min omgivining har haft det.
Förra fredagen meddelade fröknarna på dagis att de skulle diska alla saker lite extra noga och försöka få stopp på smittan. Det stora problemet var tydligen att en del barn bara fick en eller ett par diarrér men mådde bra och då tror man ju inte att det är magsjuka.
Då gick det upp ett ljus för mig. När jag var uppe i norr på mässor sa Tomas att en kväll hade Albin bajsat ner sig när han borstade tänderna. Han hade bara denna enda diarré och två dagar senare var det samma visa med Linnea. Vi fattade ju inte ens att de haft magsjuka, i så fall hade vi ju hållit dem hemma ett par dagar.
Nu har i alla fall turen kommit till mig. Jag gick hem från jobbet i onsdags så jag har varit hemma sedan dess. Nu mår jag bra igen. Bara lite trött...
Milenniumtrilogin
Svärfar var och hälsade på oss i Tjeckien förra året och lämnade kvar boken. Har tänkt länge att läsa den men inte riktigt kommit till skott.
Skulle läst den innan filmen blev klar men lyckades inte med konststycket så när jag tog tåget till Umeå förra veckan så var boken med.
Super-bra!
Nu är det väl dags att börja med nummer två innan den filmen kommer...
Fastighet09
Förra veckan var jag i norra Sverige, närmare bestämt Umeå på måndagen, Ö-vik på tisdagen och Härnösand på onsdagen. För en västgötajänta som inte varit längre norrut än Sälen är detta ett äventyr.
Anledningen till att jag var där var att vi har 50 mässor runt om i landet, Fastighet09, där vi bjuder in bostadsrättsföreningar och jag var vår representant. www.fastighet09.se
I Umeå träffade jag mammas gamla väninna som jag inte träffat sedan mammas begravning 2004. Det var jättekul att träffa henne och hon var fortfarande samma goa Britt full av fart.
Kul att få se en annan del av landet.
Förbaskade migrän
Igår kom brevet...strax före lunch började det flimmra framför ögonen vilket är det första tecknet för mig.
Jag har tidigare provat receptbelagd medicin men har inte hittat någon som passat. Ingen som hjälpt så bra och i något fall så har jag blivit illamående av medicinen och därmed blivit liggande längre. Som tur är så har jag ganska korta anfall, de varar sällan längre än en halv dag. Sen är man ju lite hängig men det är inte så farligt.
Nu har jag hittat en receptfri medicin "Diclofenac" Det är samma verksamma substans som Eeze men kostar en bråkdel så mycket och den funkar riktigt bra för mig.
Nu är det sällan jag behöver åka hem och lägga mig utan kan med lite förminskad effektivitet jobba vidare.
Förutom om jag får afasi som jag får någon gång emellanåt...det passar sådär bra med telefonjobb!
Chokladmassage
Min granne jobbar ibland på Lundsbrunns kurort som massör och med andra spa-relaterade aktiviteter. Hon frågade om jag kunde tänka mig att jobba extra där på helger och jag tyckte det var en bra idé. Jag har ju inte fått så mycket praktik sedan jag gick kursen.
För några veckor sedan skulle jag komma dit och provmassera men jag fick ställa in. Det dröjde dock inte så länge innan de ringde på mobilen när jag var på dagis och hämtade Linnea. De var medvetna om att jag inte provmasserat men de hade kris på helgen och undrade om jag kunde jobba.
På söndagen var det dags för chokladmassage. Hade inte hört talas om detta men det var inte så stor skillnad på det och vanlig massage.
Det är en olja med kakao så oljan är brun. Det är en avslappnande massage så den är lite lugnare och mjukare än normalt vilket passade mig utmärkt. Både vanligt otränad och massage-otränad och 5 massager i rad så var det en bra mjukstart, som gav mersmak.
Bandyns tecken även nästa år!?
På ett vis kan jag förstå honom för han har verkligen fått kämpa med både skridskoåkningen och bollföring men nu när han äntligen har börjat komma i kapp sina lagkamrater som tränat ett par år tycker jag det är synd men han får naturligtvis bestämma själv.
Den stora vändningen kom i lördags när det var "Villa Cupen"
Albins lag vann och de fick massa priser och en guldmedalj. Efter prisutdelningen kom han in i omklädningsrummet och tog av sig benskydden. Bad mig att lägga dem fint i väskan så de var hela och fina till nästa säsong.
"Du ska ju sluta" säger jag
"Nej" svarar Albin. "Jag ska fortsätta så jag kan vinna Villa Cupen 2010"
Yrsel
När man tittar på skärmen med glasögonen så blir texten för det första lite skarpare (och det är ju varken konstigt eller dåligt) men den blir även lite förstorad. Det gör att varje gång jag tittar på tangentbordet eller åt sidan så förföyttar sig allting några centimeter och då blir man lite yr. Det är väl en vanesak.
En till fördel jag upptäckte i morse till min närmaste kollegas stora förtret är att allting längre bort än datorn blir suddigt, så även han!
(Tur att min kollega både har humor och lite självdistans)
