Fredagen den 13:e

Torsdagen den 12 mars satt jag och Tomas med barnen och åt kvällsmat. Albin påtalade att det dagen efter var fredagen den 13:e.
Linnea hade ingen aning om vad det var och vi sa att det är ett skämt att det är en otursdag och förklarade att det händer inte fler olyckor fredagen den 13:e än en vanlig fredag...

...morgonen efter hinner vi inte ens ut från vårt kvarter förrän vi krockar med plogbilen!

Jag höll knappa 10 kilometer i timman eftersom det är en korsning med högersväng för vår del över ett fartgupp och en hög häck. (Nej man ska inte köra över häcken men det är dålig sikt på grund av häcken) Dessutom kör man rätt upp på en cykelväg som korsar vägen.

När man kommer fram till cykelvägen har man halva bilen redan uppe på cykelvägen innan man ser om det kommer någon och DÅ kommer denna plogbil på cykelvägen. Eftersom han inte plogade utan bara tog sig från plats A till plats B så hade han hög fart och bromsade inte det minsta.

Det största problemet var att det var isgata så när jag ställde mig på bromsen så gled bilen ca 30-50 cm  och vi missar precis skopan eller vad den nu heter, missar med ännu mindre marginal första däcket på traktorn men det andra lite bredare däcket touchar vi. Själv fick han inte stopp på sitt fordon förrän han kört förbi oss med 1,5 meter och jag upptäckte honom ett par meter innan oss så han hade ganska hög fart.

Vi hade sån förbaskad tur i oturen att det enda som var skadat var nummerskylten. Chefen för plogkillarna (Micke Arvidsson) kom ut och kollade på skadan och lämnade papper att fylla i och då tyckte han att vi skulle lämna in bilen till SAAB för att kolla att det inte var några sprickor i kofångaren. Det var ju snö på den och den var frusen så det var svårt att se men det var inget. Nu har vi en ny nummerplåt och jag STANNAR ALLTID innan jag kör ut på cykelvägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0