Livet i Tjeckien

I morse ringde Katarina och sa att dagis har julfirande på torsdag eftermiddag och de ville att man skulle ta med sig något att äta som är typiskt för sitt land. Katarina, Mimmi och jag hade alla pepparkaksdeg över så vi åkte hem till Katarina för att baka pepparkakor med barnen. Nu har man äntligen fått lite mer pepparkaksdeg att smaska på, det är bland det bästa jag vet. Jag blir lika besviken varje gång mammorna säger åt sina barn att inte äta mer deg för det innebär ju att inte heller jag kan äta mer. Det  kanske är tur ändå så jag slipper sitta med magont tillsammans med min förkylning ikväll.

Hade lite tur när jag åkte till Katarina för det var nära en krock igen. Stannade vid ett övergångsställe (denna gången också) och såg att bilen bakom låg ganska nära så jag höll lite koll i backspegeln och hon tittade åt ett helt annat håll och såg inte alls att jag stannat. Det gjorde som tur var passageraren som satte upp händerna i taket och såg ut att skrika, sedan hörde jag ett däcktjut och väntade på krashen men den kom som tur var aldrig. Lite skakig i benen blev jag dock!
Efter ett par minuter kom en piketpolisbil och körde om med blåljus och i korsningen framför hade en bil kört in i en långtradare. Man börjar faktiskt vänja sig för så här är det nästan varje dag. När Tomas skjutsade mig till tåget i tisdags var det tre trafikolyckor med totalt sju bilar... listan kan göras lång.

Eftermiddagen ska spenderas med veckohandling, inslagning av julklappar, massor av vitlök och c-vitamin för att bota min förkylning.