Julfirande på dagis
Kontrast och katastrof är de ord jag tänker på när jag tänker på julfirandet de hade på dagis. Kontrast för att det var så långt ifrån onsdagens mysiga luciafirande man kunde komma och som nästa ord antyder en katastrof!
Det hela började klockan tre på eftermiddagen och man hade samlat Linneas dagis, förskolan i Rosice och även eleverna från Hradec Kralove. (En stad 2,5 mil bort.) Massor av människor, föräldrar, deras föräldrar och syskon. Vi blev visade in i ett rum som var alldeles för litet. Det fanns sittplats till ungefär hälften av oss och resten fick sitta på golvet. Många föräldrar stod i den enda ingången till rummet. Här inne skulle barnen ha lite uppträden med dans, sång och teater. Tyvärr blev det lite långdraget för där satt vi i nästan en och en halv timma medan de andra ungarna som inte uppträdde sprang fram och tillbaka.
I hallen utanför detta rum stod ett litet bord med kakor som vi föräldrar tagit med oss. Från Sverige blev det lussebullar och pepparkakor. Det skulle vara lite typiska julkakor från de olika länderna och den tanken är ju bra. Problemet var att ingen visste när vi skulle äta dessa kakor så de tjeckiska barnen sprang ut och in hela tiden för att hämta kakor att äta. När det är så trångt och många sitter på golvet så blir man trampad på ganska mycket när det är 20 barn i åldrarna 2-7 år som ska ta sig fram och balansera med kakfat. Dessutom har man inte en chans att se något av uppträdet. Alla pratade hela tiden i munnen på varandra så det var inte många som kunde se eller förstå uppträdet över huvudtaget.
Våra barn fick först inte några kakor eftersom vi sagt att vi sitter still och kollar på uppträdet och man väntar tills de säger varsågod. Eften en dryg halvtimma gav vi upp.
Mitt i uppträdandet kommer Klara som är rektor och säger att vi ska gå och ta på oss ytterkläderna. ALLA reser sig mitt i uppträdandet,(stackars barn, tänk dig själv att alla reser sig mitt i ditt uppträde) vi snodde en kaka på vägen och går ner i ett kapprum som är lika stort om en vanlig hall och ni kan ju tänka er när 75 personer ska ta på sig samtidigt i ett litet utrymme utan lampa så kan det inte bli annat än kaos.
Väl ute skulle det tändas några lyktor men först skulle de läsa en saga (eller något) Har egentligen ingen aning för det gick inte att höra och nu hade våra barn efter att ha suttit still i en och en halv timma och fått sockerchock efter alla kakor svårt att hålla sig stilla. De sprang som vildar så vi smög ut genom grinden och åkte till bykrogen för att äta kvällsmat.
Känns faktiskt lite skönt att slippa känna sig tvungen att närvara på detta spektakel nästa år.
Det hela började klockan tre på eftermiddagen och man hade samlat Linneas dagis, förskolan i Rosice och även eleverna från Hradec Kralove. (En stad 2,5 mil bort.) Massor av människor, föräldrar, deras föräldrar och syskon. Vi blev visade in i ett rum som var alldeles för litet. Det fanns sittplats till ungefär hälften av oss och resten fick sitta på golvet. Många föräldrar stod i den enda ingången till rummet. Här inne skulle barnen ha lite uppträden med dans, sång och teater. Tyvärr blev det lite långdraget för där satt vi i nästan en och en halv timma medan de andra ungarna som inte uppträdde sprang fram och tillbaka.
I hallen utanför detta rum stod ett litet bord med kakor som vi föräldrar tagit med oss. Från Sverige blev det lussebullar och pepparkakor. Det skulle vara lite typiska julkakor från de olika länderna och den tanken är ju bra. Problemet var att ingen visste när vi skulle äta dessa kakor så de tjeckiska barnen sprang ut och in hela tiden för att hämta kakor att äta. När det är så trångt och många sitter på golvet så blir man trampad på ganska mycket när det är 20 barn i åldrarna 2-7 år som ska ta sig fram och balansera med kakfat. Dessutom har man inte en chans att se något av uppträdet. Alla pratade hela tiden i munnen på varandra så det var inte många som kunde se eller förstå uppträdet över huvudtaget.
Våra barn fick först inte några kakor eftersom vi sagt att vi sitter still och kollar på uppträdet och man väntar tills de säger varsågod. Eften en dryg halvtimma gav vi upp.
Mitt i uppträdandet kommer Klara som är rektor och säger att vi ska gå och ta på oss ytterkläderna. ALLA reser sig mitt i uppträdandet,(stackars barn, tänk dig själv att alla reser sig mitt i ditt uppträde) vi snodde en kaka på vägen och går ner i ett kapprum som är lika stort om en vanlig hall och ni kan ju tänka er när 75 personer ska ta på sig samtidigt i ett litet utrymme utan lampa så kan det inte bli annat än kaos.
Väl ute skulle det tändas några lyktor men först skulle de läsa en saga (eller något) Har egentligen ingen aning för det gick inte att höra och nu hade våra barn efter att ha suttit still i en och en halv timma och fått sockerchock efter alla kakor svårt att hålla sig stilla. De sprang som vildar så vi smög ut genom grinden och åkte till bykrogen för att äta kvällsmat.
Känns faktiskt lite skönt att slippa känna sig tvungen att närvara på detta spektakel nästa år.
Kommentarer
Trackback
