Livet i Tjeckien

I går morse fick jag ett hysteriskt bryt hemma och skällde på mina barn så jag fick ont i halsen. Inte så pedagogiskt och bägaren var helt enkelt full och rann över.
När man tänker över vad det är barnen gör (eller inte gör) så tycker man att det är löjligt att bli så arg  men när man får tjata om samma sak, samma krångel och samma stress varje morgon så går det till slut inte att hålla emot.
Jag är av åsikten att det är helt ok att bli arg men det finns gränser och den gränsen passerade jag definitivt i går morse genom att bland annat skrika för full hals: "Håll käften". Barnen får alltid bannor om de använder orden...

När jag hämtade Albin på eftermiddagen ville fröken prata för han hade varit lite off och annorlunda i skolan. När jag frågade om det berodde på att jag var arg på honom på morgonen så nickade han och DÅ kom det dåliga samvetet.
Vi pratade mycket om det på eftermiddagen, eller rättare sagt JAG pratade mycket med Albin om det för han är inte så pigg på att prata känslor men det verkar som det gått hem åtminstone för stunden för både Albin och Linnea var små änglar på morgonen idag. Vi blev till och med lite tidiga och då tog vi det lugnt hela morgonen!
Hoppas det håller i sig!