Klumpfot 2
Ja, då var det dags för familjens andra svullna fot på en dryg vecka. I onsdags eftermiddag gick jag ut på gräset för att hämta mina tofflor som låg vid solstolen och lyckas trampa rätt på en geting som sticker mig i tån. När jag lyfte foten satt getingen kvar så jag viftade bort den men gadden satt kvar. Upp på övervåningen och hämtade pincett och fick ut den utan problem. En stund senare skulle vi träffa vänner på restaurang och jag satte på mig tofflor för foten hade börjat svullna lite men det blev inte mycket värre.
Morgonen efter var den lite mer svullen men då hade barnen kalas och vi var tvugna att handla och fixa med det så jag gick på den mycket och den svullnade mer. På kvällen skulle vi ut på restaurang igen och då svullnade den ordentligt ända upp till knät.
Fredag morgon var den så svullen och öm att jag knappt kunde trampa på den och bestämde mig för att åka in. Jag var rädd att svullnaden skulle orsaka tryck på blodkärl och nerver. Tomas kusin Anders med familj var och häsade på så han skjutsade in mig till sjukhuset. Det första som händer är att de röntgar foten, 5 finfina bilder och läkaren berättar stolt att den inte är bruten.
Jag var på vippen att svara att den diagnosen hade jag kunnat ställa själv utan röntgen men ville inte verka stöddig. (Hade jag berättat att jag blivit anfallen av ett monsterbi på en halvmeter och vi brottats hade jag kunnat förstå varför man röntgade men men... nu vet jag att jag har ett fint skelett i vänsterfoten)
Helgen tillbringades i en stuga i Hradec Kralove med kompisen Roman och ca 20 personer till, bland annat en röntgensjuksköterska som undrade varför jag hade en lindad fot. När jag berättade vad som hänt skakade hon på huvudet. Inte heller hon kunde förstå varför de röntgat foten. Visade lappen med diagnosen och ordinationen och hon skakade på huvudet igen. Hon tyckte det var blaj och skrev ner namnet på en salva med antihistamin som jag köpte dagen efter. På några timmar hade svullnaden gått ner till hälften.
Idag måndag har jag fortfarande ont men den är bara lite svullen så det blir nog bra snart. Tomas fot är efter hans stukning alldeles blå och det ser ut som om tårna ska trilla av när som helst. Eftersom han skadat höger och jag vänster så kan vi stötta varandra rätt bra när vi är ute och går. Det var ju i lust och nöd...
Morgonen efter var den lite mer svullen men då hade barnen kalas och vi var tvugna att handla och fixa med det så jag gick på den mycket och den svullnade mer. På kvällen skulle vi ut på restaurang igen och då svullnade den ordentligt ända upp till knät.
Fredag morgon var den så svullen och öm att jag knappt kunde trampa på den och bestämde mig för att åka in. Jag var rädd att svullnaden skulle orsaka tryck på blodkärl och nerver. Tomas kusin Anders med familj var och häsade på så han skjutsade in mig till sjukhuset. Det första som händer är att de röntgar foten, 5 finfina bilder och läkaren berättar stolt att den inte är bruten.
Jag var på vippen att svara att den diagnosen hade jag kunnat ställa själv utan röntgen men ville inte verka stöddig. (Hade jag berättat att jag blivit anfallen av ett monsterbi på en halvmeter och vi brottats hade jag kunnat förstå varför man röntgade men men... nu vet jag att jag har ett fint skelett i vänsterfoten)
Helgen tillbringades i en stuga i Hradec Kralove med kompisen Roman och ca 20 personer till, bland annat en röntgensjuksköterska som undrade varför jag hade en lindad fot. När jag berättade vad som hänt skakade hon på huvudet. Inte heller hon kunde förstå varför de röntgat foten. Visade lappen med diagnosen och ordinationen och hon skakade på huvudet igen. Hon tyckte det var blaj och skrev ner namnet på en salva med antihistamin som jag köpte dagen efter. På några timmar hade svullnaden gått ner till hälften.
Idag måndag har jag fortfarande ont men den är bara lite svullen så det blir nog bra snart. Tomas fot är efter hans stukning alldeles blå och det ser ut som om tårna ska trilla av när som helst. Eftersom han skadat höger och jag vänster så kan vi stötta varandra rätt bra när vi är ute och går. Det var ju i lust och nöd...
Kommentarer
Trackback
