Livet i Tjeckien

                      

När vi kom hem från Prag i fredags eftermiddag hade vi fått nya grannar. 10 rumänska killar mellan 15 och uppåt. Den äldste kommer på kortet nedan och det är svårt att uppskatta ålder men han har knappt en tand i munnen.

På lördagseftermiddagen spelade rumänerna fotboll i trädgården och de var riktigt duktiga. Det finns inget som avgränsar tomterna så de höll till i "vår" trädgård också. Man såg på Albin att han tyckte det såg roligt ut och jag frågade om han ville vara med men  han nekade bestämt.

På söndagen efter kvällsmaten sa han att han ville spela fotboll med dem men visste hur han skulle fråga. Jag sa att han kunde knacka på dörren med fotbollen under armen och säga: Fotboll.
"Jag vet ju inte om de förstår", sa han. "Jag kan ju inte deras språk.
"Ingen fara, fotboll heter samma sak på nästan alla språk och pekar du på bollen samtidigt så förstår de säkert" svarade jag.
Trodde aldrig att han skulle göra det men han kom tillbaka en stund senare och sa att de äter mat och kommer ut och spelar fotboll senare. Det gjorde de också. De spelade i flera timmar och även igår kväll. De har lärt honom trixa, finta, nicka, ta ner bollen på bröstet, på axeln och gud vet vad. Han svettas och haltar men har fantastiskt kul och en av killarna kan till och med lite engelska.
Lillasyster försöker vara med ibland men det märks tydligt att i deras land är det killarna som spelar fotboll så mamma får ha lite förbarmande över henne. Vi spelar ju dessutom på ungefär samma nivå...