Pärlor
En av Linneas favoritsysselsättningar är att pärla, alltså pärlplattor, halsband m.m. Redan på dagis vid 1,5 års ålder satt hon och pärlade. Det första hon sa när hon kom in på dagis var:
Ärla!
Nej, svarade fröken snällt, vi äter frukost först, sedan kan vi pärla!
Dagispersonalen informerade mig om att när man är 1,5 år så är det mycket ovanligt att man kan pärla så små pärlor och trä dem på en så tunn tråd som Linnea gjorde. Hon kunde sitta där hur länge som helst.
Idag var det dags att göra armband med fyrkantiga pärlor med tryckta bokstäver. Det skulle stå: från Linnea till Sara. Jag visade henne vilka bokstäver som skulle vara med och hon skulle göra detta själv och jag satte mig vid datorn. Då hände det som jag väntat på ett par år.
MAMMA! JAG HAR EN PÄRLA I NÄSAN!
Följt av ett gallskrik. Vad tänker man då som mamma? Varför i h-vete var du tvungen att stoppa upp en fyrkantig pärla? Samtidigt som man hör sig själv säga:
-Såja lilla gumman det är inget farligt.
MEN DET GÖR ONT!
-Jag vet lilla gumman men vi får snart ut den ska du se!
Man tittar upp i näsan och till stor glädje kan man se den. (Det är förstås lättare att få ut den om den inte sitter så långt in).
- Nu tar vi ett papper så snyter du dig så hårt du kan så kommer den snart ut.
Det krävdes bara två snytningar så kom den ut.
Hoppas att hon blev så avskräckt att hon inte stoppar in fler saker i näsan. Själv har man ju varit hos doktorn och tagit ut skumgummikuber ur näsan så hon har ju lite att brås på!
Ärla!
Nej, svarade fröken snällt, vi äter frukost först, sedan kan vi pärla!
Dagispersonalen informerade mig om att när man är 1,5 år så är det mycket ovanligt att man kan pärla så små pärlor och trä dem på en så tunn tråd som Linnea gjorde. Hon kunde sitta där hur länge som helst.
Idag var det dags att göra armband med fyrkantiga pärlor med tryckta bokstäver. Det skulle stå: från Linnea till Sara. Jag visade henne vilka bokstäver som skulle vara med och hon skulle göra detta själv och jag satte mig vid datorn. Då hände det som jag väntat på ett par år.
MAMMA! JAG HAR EN PÄRLA I NÄSAN!
Följt av ett gallskrik. Vad tänker man då som mamma? Varför i h-vete var du tvungen att stoppa upp en fyrkantig pärla? Samtidigt som man hör sig själv säga:
-Såja lilla gumman det är inget farligt.
MEN DET GÖR ONT!
-Jag vet lilla gumman men vi får snart ut den ska du se!
Man tittar upp i näsan och till stor glädje kan man se den. (Det är förstås lättare att få ut den om den inte sitter så långt in).
- Nu tar vi ett papper så snyter du dig så hårt du kan så kommer den snart ut.
Det krävdes bara två snytningar så kom den ut.
Hoppas att hon blev så avskräckt att hon inte stoppar in fler saker i näsan. Själv har man ju varit hos doktorn och tagit ut skumgummikuber ur näsan så hon har ju lite att brås på!
Kommentarer
Postat av: Katarina
Det känns skönt att veta att generna spelar roll, eller hur! Lilla sötnosen, hoppas att hon inte är avskräckt av att pärla nu bara.
Postat av: Birgitta
Oj då.....är hon släkt med Emil?? *ler*
Hoppas att allt har gått bra - krama henne från mig...
Kram
Trackback
