Livet i Tjeckien

Idag har det varit begravning i Sverige av min pappas faster Margit.

Jag var inte med på begravningen och det känns lite konstigt. Även om begravningar är jobbiga så är det ändå "skönt" att vara där för att få något sorts avslut och att säga hej då. Margits man Tolle har vi redan sagt hej då till, han gick bort för några år sedan.

Linnea heter faktiskt också Margit och det är efter denna krutgumma som är född på samma dag, den 26 juli.

Krutgumma kallar jag henne för det är så jag minns henne. Liten,mager med rynkigt ansikte. Små pliriga ögon och ett härligt skratt som hon använde hela tiden. Hon var inte rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte och meningar som hon började med orden: "Jag blir så förbannad!" avslutade hon alltid med sitt härliga skratt.

När vi flyttar hem till vårt hus i Sverige igen i augusti kommer jag sätta mig i Margit och Tolles soffa, lägga fötterna på deras satsbort, snegla bort mot deras tavla som är "döpt" till Nils (efter en annan släkting som en person på tavlan liknar) och ta en kopp te i Margits temugg som numera är MIN favoritmugg.






Margit sommaren 2007, 95 år+