Alla hjärtans dag
Här i Tjeckien ger man ofta godis till barnen och det tycker vi lördagsgodis-föräldrar kan vara lite jobbigt. När barnen har varit duktiga och städat undan på dagis så får de godis, vilket i praktiken innebär att många av barnen äter godis varje dag. Dagisets mellanmål består ofta av chokladflingor eller en "chocklat-bar".
Vi har pratat med lärarna och ägarinnan till dagiset och bett dem att inte ge barnen godis varje dag utan bara om det är någon speciell högtid eller födelsedag. Vid några högtider ska barnen ha med sig lite godis som man sedan delar upp så alla får lika mycket. Så var det även på alla hjärtans dag.
Linnea kom till dagis med ett stort leende och gav "kökstjejen" sitt bidrag med godis men när jag kommer och hämtar Linnea är hon inte alls lika glad. Hon börjar gråta så fort hon får se mig och när hon lugnat sig lite kan hon berätta:
"ALLA barnen har fått godis men inte JAG!"
När jag översätter till fröken springer hon genast iväg till köket och hämtar en påse till Linnea. Eftersom svenskarnas barn inte får äta godis mitt i veckan så har hon sparat Linneas påse så hon kan ta med den och spara den till lördagen istället.
Det var väl inte så vi hade tänkt oss när vi förklarade vad vi ansåg om godis varje dag men vi får väl ta upp till diskussion igen.
När vi väl hade fått på Linnea kläderna och skulle gå så vägrade hon och skulle in igen.
"Varför då?" frågar jag irriterat eftersom jag vill hem.
Då berättar hon att 6-årige Enrico tyckte synd om Linnea som inte fick något godis och gav henne lite från sin egen påse. Nu ville hon ge tillbaka lite eftersom han varit så snäll. (Har hört av en anna förälder att barn inte kan känna empati förrän de är ca 7 år, men orättvisa när det gäller godis verkar vara en annan femma!)
Det var en rörd mamma som lämnade dagis den dagen...
Linnea har ätit blått godis i Wien 2006
Vi har pratat med lärarna och ägarinnan till dagiset och bett dem att inte ge barnen godis varje dag utan bara om det är någon speciell högtid eller födelsedag. Vid några högtider ska barnen ha med sig lite godis som man sedan delar upp så alla får lika mycket. Så var det även på alla hjärtans dag.
Linnea kom till dagis med ett stort leende och gav "kökstjejen" sitt bidrag med godis men när jag kommer och hämtar Linnea är hon inte alls lika glad. Hon börjar gråta så fort hon får se mig och när hon lugnat sig lite kan hon berätta:
"ALLA barnen har fått godis men inte JAG!"
När jag översätter till fröken springer hon genast iväg till köket och hämtar en påse till Linnea. Eftersom svenskarnas barn inte får äta godis mitt i veckan så har hon sparat Linneas påse så hon kan ta med den och spara den till lördagen istället.
Det var väl inte så vi hade tänkt oss när vi förklarade vad vi ansåg om godis varje dag men vi får väl ta upp till diskussion igen.
När vi väl hade fått på Linnea kläderna och skulle gå så vägrade hon och skulle in igen.
"Varför då?" frågar jag irriterat eftersom jag vill hem.
Då berättar hon att 6-årige Enrico tyckte synd om Linnea som inte fick något godis och gav henne lite från sin egen påse. Nu ville hon ge tillbaka lite eftersom han varit så snäll. (Har hört av en anna förälder att barn inte kan känna empati förrän de är ca 7 år, men orättvisa när det gäller godis verkar vara en annan femma!)
Det var en rörd mamma som lämnade dagis den dagen...
Linnea har ätit blått godis i Wien 2006
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Dottern har ärvt godheten efter sin mor.....kram på er
Trackback
